Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken jag skred till läsningen af namnen på de
stupade. Sådant är i sanning ännu mera spännande än
det för en deltagare i ett lotteri är att genomläsa
dragningslistan, fastän naturligtvis i omvänd mening. Hvad
man här söker, väl vetande, att man (himlen vare
prisad!) har sannolikheten emot sig, det är högsta
vinsten uti — olyckans lotteri.
Nåväl, en morgon kom, då den första af dessa
olycksdigra förlustlistor befann sig i mina darrande
händer. Sedan fjorton dagar hade jag icke haft hvarken
ett par rader på ett brefkort eller... ännu mindre...
något utförligt bref från honom. Hvarken de dagliga
tidningarna eller någon bland mina med
regeringsmedlemmar förtroliga vänner kunde lämna mig
någon upplysning om de ting, som lågo mitt hjärta nära.
Med bäfvande hjärta, med hamrande pulsar
genomögnade jag listan och då jag hunnit sista raden,
utropade jag:
»Gode Gud... ett hjärtligt, ett innerligt tack
åt dig!»
Men knappt hade ljudet af dessa ord förklingat
i mitt gemak, lämnande efter sig allt mera
förtonande välljud, som slutligen blefvo så omärkliga, att
mitt öra icke förmådde uppfånga och tyda dem...
knappt, säger jag, hade detta skett, förrän en »falsk»
och skärande ton tycktes framgå ur det hela. Mina
öron förnummo ett misshag, för hvilket jag icke kunde
göra mig reda. Mitt hjärta var icke tillfredsställdt.
Samvetet började ropa högt... började öfverösa
mig med förebråelser. Jag genomögnade för tionde
gången denna fatala lista. Jag stannade ett ögonblick
vid hvarje namn. — Alltså, därför att dödens lie
skördat Adolf Schmidt och Karl Witte och Karl Müller och
Kristian Bürger och många andra, men samtidigt
skonat min Arno... alltså af denna orsak hade jag
nedlagt min tacksägelses offer inför Guds fotapall...
En alldeles liknande, en lika varm, en lika innerlig
och hänryckt tacksägelse skulle hafva uppstigit till vår
himlafader ur deras hjärtan, som vid samma tid tänkte
på och bådo för Schmidt, Witte, Müller och Bürger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
