- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
49

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltsammans både skönt och berättigadt, men ser
du... det bör dock sättas i andra rummet.»

»Bör det?... O, min far!»

*     *
*



Den fatala listan hade redan upptagit namnen på
åtskilliga för mig bekanta officerare och bland andra
sonen till en gammal dam, för hvilken jag hyste stor
aktning och hjärtlig tillgifvenhet... hennes ende
son.

Samma dag ville jag aflägga besök hos den
beklagansvärda gamla damen. Det var, tyckte jag, en
pinsam och svår visit. Skänka henne någon verklig
tröst, det kunde jag naturligtvis icke... på sin höjd
blanda mina tårar med hennes. Men det var nu en
plikt, hvilken ålades mig både af konvenansen och af
det gudomliga budet om kristlig härlek. Och så begaf
jag mig då omsidor på väg.

När jag anlände till fru von Ullmans bostad,
tvekade jag en lång stund, innan min hand vidrörde
klocksträngen. Senast, då jag befann mig här, hade
man hos fru Ullsman en glad och munter liten
danstillställning. Den älskvärda gamla värdinnan var då
själf idel glädje och fröjd. »Marta», hade hon då en
gång under aftonens lopp sagt till mig, »vi båda äro
de mest afundsvärda kvinnor i hela Wien. Du har
den ståtligaste mannen och jag äger den mest
förträfflige sonen i vår goda stad.» Och nu?
Visserligen hade jag väl ännu kvar min man... Hvem vet
det för öfrigt? Bomber och granater och alla
möjliga slags profektiler flögo ju oaflåtligt kors och tvärs
därborta. Fältslagets sista minut kunde ju hafva gjort
mig till änka... Ja, jag måste erkänna det... jag
började fälla bittra tårar utanför den gamla fruns dörr.
Det var den mest passande sinnesstämningen för ett
besök af denna sorgliga art. Jag ringde. Ingen kom
att öppna. Jag ringde för andra gången, men med
samma resultat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free