Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledsaga honom fram till Rurus vagga... med få
ord, huru lyckliga vi då skulle vara...
Min far var nedslagen till lynnet. Hans
hänförelse för kriget, hans stolta segerdrömmar voro slut.
Från krigsskådeplatsen ingick den ena sorgliga
underrättelsen efter den andra. Först var det
Montebello. Sedan kom Magenta. Men det var icke
endast han, som var nedslagen. Hela Wien sörjde med
honom. Man hade i förväg och under krigets allra
första dagar invaggat sig i den säkra tron och
förhoppningen, att talrika segerbudskap skulle gifva
anledning till ett nästan dagligt Te deum-sjungande i
våra tempel och husens smyckande med flaggor,
illumination under aftontimmarne och annat sådant. I
stället blef Turin skådesplatsen för sådana ovationer.
Där vajade fanorna, där sjöngo prästerna, där
klingade tornklockorna... icke var det i Wien man sjöng:
»O, Gud, vi lofva dig, vi prisa ditt heliga namn, ty
du har gifvit oss hjälp att besegra våra fiender!»
»Tror du icke, min far», frågade jag, »tror du
icke att man skall sluta fred, om de våra drabbas af
ännu ett nederlag? I detta fall kunde jag nästan
känna mig frestad att önska, att...»
»Men blygs då att låta höra slikt ofosterländskt
tal! Hellre må det blifva ett nytt sjuårigt, ja, ett
nytt trettioårigt krig! Våra vapen måste till slut
segra. Det är vi, som skola föreskrifva
fredsvillkoren. Hvarför drager man eljest ut i krig? Man kunde
ju i annat fall lika gärna stanna hemma.»
»Det vore väl också det bästa», suckade jag.
»Hvilka fega varelser ären icke I kvinnor! Till
och med du, som från din spädaste barndom har fått
hos dig inplantade goda grundsatser rörande
fosterlandskärlek och hederskänsla... till och med du
är nu helt och hållet modfälld samt skattar ditt
personliga lugn högre än landets, vårt fosterlands
välfärd, storhet och ära.»
»Ja... om jag blott icke så innerligt älskade min
Arno, skulle jag sannolikt...»
»Kärlek till make... kärlek till familjen, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
