Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deltaga i sällskapslifvet. Dess förströelser, dess nöjen
pinade mig. Jag ville icke ens höra talas om dem.
Min tanke var att hädanefter ägna mig uteslutande åt
min sons, åt min Rudolfs uppfostran. Aldrig mera
kallade jag det kära barnet »Ruru» eller »korporal».
Det förälskade föräldraparets barnsliga joller med
barnet hade nu tystnat för alltid. Den lille hade nu blifvit
»min son Rudolf», medelpunkten för allt mitt
sträfvande, för alla mina tankar, för allt mitt hopp. Min
ärelystnad var nu att en gång i framtiden kunna blifva
för honom en god lärarinna eller att åtminstone kunna
med vaksamt modersöga följa hans studier. Och för att
blifva härtill skicklig ville jag själf tillägna mig så
stort förråd af vetande som möjligt. Af denna
anledning fördjupade jag mig med rastlös ifver i de
skatter, som funnos uti vårt bibliotek. Isynnerhet
längtade jag tillbaka till mitt gamla älsklingsstudium...
historien. Under krigstiden, då kriget kräft så stora
offer både af mig själf och af mina samtida, hade min
forna entusiasm betydligt afsvalnat och jag vill nu
ånyo uppelda den genom lämplig lektyr. Och... kan
man väl tro det?... sedan jag genomläst några sidor,
uppfyllda af berättelser om utkämpade strider eller
förhärligande af stridens hjältar, skänkte det mig
mången gång för några ögonblick en verklig tröst att
min mans död och min egen sorg däröfver
utgjorde en, låt vara obetydlig del af en liknande stor
historisk tilldragelse. Jag säger med flit: »mången
gång», icke alltid. Ty numera förmådde jag icke
försätta mig tillbaka i den för min flicktid egendomliga
stämning, då jag så lifligt önskade blifva en ny
jungfru af Orleans. Mycket, mycket i de på den tiden
alstrade svulstiga tiraderna, hvilka beledsagade de
berättelser om krig, som stodo att läsa i mina böcker,
föreföll mig nu vara falskt, vara helt och hållet
innehållslöst, när jag numera hade tillfälle att själf
till detta foga minnena af stridens fasor, af krigets
olyckor... lika falskt, lika värdelöst, som ett till
betalning för en äkta pärla bekommet mynt af
järnbleck. Den värdefulla äkta pärlan lifvet, kan sägas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
