Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skildring af konungar och statsmän, af krig och traktater,
som framkallas af den enes slughet och list eller den
andres högmod och ärelystnad. Nej, mänsklighetens
historia är en skildring af intelligensens småningom
försiggående utveckling. Dessa hof- och krigskrönikor, som
uppradas bredvid hvarandra i våra historiska verk,
framställa visserligen en och annan lösryckt bild af
företeelser, som äga sammanhang med
kulturtillståndet under en viss tid, men de kulturalstrande orsakerna,
de omständigheter, som befordra eller tillbakahålla och
undertrycka kulturen, dem berör man icke. Hos
Buckle kunde jag icke upptäcka ens ett enda spår af
den häfdvunna beundran, hvarmed andra
historieskrifvare plägade skildra stora eröfrares och landhärjares
lefnadslopp. Tvärtom bevisar han, att krigarståndets
anseende står i omvändt förhållande till ett folks
kulturstadium: ju längre tillbaka i forntiden man vill
blicka, desto oftare förekomma krig mellan nationerna
och desto trängre äro gränserna för freden. Man
finner där familj i harnesk mot familj, stad mot stad,
provins mot provins. Han betonar särskildt, att under
samhällets framåtskridande kärleken till kriget
försvinner med raskare steg än kriget själf. Just detta
var en tanke, hvilken länge legat dunkel och outtalad
i min egen själ. Till och med under den korta tid
omgestaltningen af mitt inre lif nu fortgått, hade min
barndoms och ungdoms beundran för krig och
krigshjältar alltmera förvandlats till motvilja. Ofta hade
jag försökt undertrycka och ur mitt hjärta utrota denna
motvilja såsom varande någonting fegt och för en
fosterlandets vän ovärdigt, emedan jag då trodde mig
vara ensam om en sådan uppfattning, ensam skyldig
till slik »äreförgätenhet». Men nu insåg jag, att detta
var hos mig endast ett eko af en nyvaknad tidsanda,
samt att lärda män och tänkare, sådana som nämnde
engelske historiker samt med honom otaliga andra,
helt och hållet emanciperat sig från forntidens
förgudande af kriget, hvilket afguderi... liksom det det
var ett utvecklingsstadium i min barndom...
framställdes i nämnda bok såsom endast ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
