Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lågmäldt, dels för att icke de spelande skulle blifva
däraf störda och dels för att icke blifva af dem hörda,
ty de åsikter vi uttalade lämpade sig icke för
general Althaus’ öron. Tilling skildrade med lifliga
färger några scener från slagfältet samt den afsky han
därvid kännt och jag nämnde för, honom de af
Buckle anställda betraktelserna öfver den krigiska
andans aftagande i proportion till civilisationens
stigande. Jag förstod fullväl, att det var bevis på stort
förtroende från Tillings sida, då han så
oförbehållsamt och öppet afslöjade sina tänkesätt. Det var
så att säga, en ström af sympati, som gick från den
ena själen till den andra...
»Ni två därborta tyckas vara inbegripna i ett
synnerligen intressant samtal!» ropade min far en gång
till oss, under det att han blandade korten. »Kan
man få veta, hvad slags komplotter I smiden samman?»
»Jag talar om fälttågshistorier för grefvinnan.»
»Såå!... Det är hon van vid ända från sin
tidiga barndom. Emellanåt förtäljer äfven jag
sådana... Men låtom oss fortsätta vårt spel, herr
doktor!»
Vi fortsatte vårt samtal.
Plötsligt... under det att Tilling talade samt
ånyo hade sänkt sin blick i min och medan hans röst
hade en innerligt förtroendefull klang... plötsligt
kom jag att tänka på prinsessan.
Jag kände ett smärtsamt stygn i mitt hjärta och
jag vände bort ansiktet.
»Hvarför ser Ni så missnöjd ut, grefvinna!»
utropade Tilling, afbrytande sig midt i en mening.
Hans stämma vibrerade, som om han varit
förskräckt eller åtminstone mycket upprörd.
»Har jag kanske råkat fälla något yttrande, som
väckt ert misshag?»
»Nej... nej! Det var blott en mycket smärtsam
tanke, som plötsligt genomkorsade min själ.
Fortfar, jag ber...»
»Jag har glömt... jag vet inte mera hvad som
var ämnet för vårt samtal. Anförtro hellre åt mig Er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
