- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
112

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pinsamma tanke! Ni har helt visst märkt, att jag hela
tiden har öppet utgjutit för Er mitt hjärtas tankar
och känslor... Nu är det Er tur att visa mig
samma förtroende.»

»Det är mig alldeles omöjligt att säga Er, hvilka
mina tankar voro och hvad det var, som vållade mig
smärta.»

»Omöjligt!?» upprepade han i frågande ton, i det
han forskande såg in i mina ögon. »Tillåter Ni mig
att försöka gissa det?... Rörde det Er själf?»

»Nej!»

»Mig således?»

Jag nickade.

»Någonting smärtsamt, ja, pinsamt, som rörer mig
och som Ni icke kan säga!... Är det...?»

»Bråka nu icke er hjärna längre med denna
obetydlighet!... Jag kan icke gifva er närmare
upplysning!»

Vid dessa ord reste jag mig upp och såg på
klockan.

»Redan half tio!... Jag måste säga dig farväl
nu, min far.»

Denne såg upp från korten.

»Skall du bevista någon soiré?»

»Nej, jag återvänder hem... Jag kom så sent
i säng i går afton...»

»Och därför är du sömnig?... Tilling, detta
innebär just icke något smicker för Er, som hållit
henne sällskap.»

»Nej... nej», protesterade jag skrattande,
»baronen har icke någon skuld däri... Vi hafva
tvärtom fört en både liflig och intressant konversation.»

Jag tog afsked af min far och doktorn. Tilling
anhöll om tillåtelse att följa mig till min vagn. I
tamburen svepte han omsorgsfullt omkring mig min kappa
och bjöd mig därpå sin arm för att ledsaga mig
nedför trappan. Under vägen ned stannade han ett
ögonblick och frågade med djupt allvar:

»Ännu en gång, grefvinna: har jag haft den
olyckan att på något sätt väcka ert missnöje?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free