Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
121
naturligtvis i förhoppning att möta honom. Men
alla mina små försök att sammanträffa med baronen
strandade.
Mina mottagningsdagar kommo och gingo, men
bland den mängd af gäster, som hedrade mig med
sitt besök, fanns aldrig Tilling. Jag hade ju icke
heller någon rimlig anledning att vänta honom. Det
skulle icke hafva varit honom likt, om han infunnit
sig hos mig, sedan han med så stort eftertryck sagt:
»det bör Ni icke vänta af mig, fru grefvinna» och
sedan han, då jag satt i min vagn, yttrade: »jagförstår,
således tager Ni icke mera emot mig.» Jag hade
sårat honom... detta var nu alldeles otvifvelaktigt.
Att han med flit undvek ett sammanträffande med
mig var lika tydligt och uppenbart. Men hvad
förmådde jag väl göra? Intet!... Jag förtärdes af
en brinnande längtan efter att få återse honom, ett
okufligt begär att få godtgöra min ovänlighet mot
honom och efter att få ånyo tillbringa en så
angenäm stund i hans sällskap som den där aftonen hos
min far, en stund, hvilken nu, sedan jag vaknat till
medvetande af min kärlek, skulle bereda mig
oändligt större nöje än då.
Då jag nu icke fick sammanträffa med Tilling
själf, ville lyckan, att jag följande lördag erhöll
besök af åtminstone hans kusin*... samma dam, på
hvilkens bal jag gjorde bekantskap med honom. När
hon trädde in i min salong, fick jag en häftig
hjärtklappning. Hvilken glädje! Nu skulle jag då
åtminstone få några underrättelser om denne man, som
ensam sysselsatte alla mina tankar. Emellertid var
jag för stolt att själf genom en direkt fråga leda
samtalet så, att han blefve dess föremål. Jag kände på
mig, att jag icke skulle kunna ens uttala hans namn
utan att genom rodnad förråda mina känslor.
Därför underhöll jag min väninna med en mängd olika
samtalsämnen... jag erinrar mig, att jag anställde
djupsinniga reflexioner angående väderleken... men
icke ett ord gick öfver mina läppar angående det,
som jag hade på hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
