Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
124
dina vänner tillfogar dig smärta. Detta är för mig
en borgen, att du låter mig länge lefva i ditt minne.»
»Så länge jag andas, mamma!»
»Kom då också städse ihåg, att jag har haft
mycken glädje af dig. Med undantag af den oro och smärta,
som dina ofta återkommande sjukdomar vållade mig
under din barndom, och den ångest, jag kännt, när du
befunnit dig ute i fält, har du beredt mig idel glädje,
endast och allenast glädje samt troget hjälpt mig att
bära allt det sorgliga, som lifvet hopat på mina
skuldror. Jag välsignar dig för allt detta, mitt kära, kära
barn.»
»Nu fick hon ånyo ett af sina i hög grad
smärtsamma anfall. Mitt hjärta söndelslets, när jag hörde
henne jämra sig, när jag såg hennes kära drag
förvridas. Ja... ja, döden är i sanning en fruktansvärd
fiende. Det är icke utan skäl han på något ställe i
vår bibel benämnes ’förskräckelsens konung’.
Anblicken af min under plågor döende mor återkallade
i mitt sinne allt det förfärliga, som mina ögon skådat
på slagfälten och på sjukhusen... Då jag tänker
på, att vi människor så ofta godtyckligt och med
lugnt, gladt mod hetsa hvarandra till döds... då
jag besinnar, hurusom man uppmanar den lifskraftiga
ungdomen att villigt underkasta sig döden, denna
fiende, mot hvilken till och med de lefnadströtte och
bräckliga människorna, de ålderstigna ännu förtvifladt
kämpa... då är jag frestad att utropa: det är en
nedrighet.»
»Denna natt är förfärande lång... Om blott den
sjuka finge sofva!... Men nej, hon ligger där med
öppna ögon. Halfva timmar sitter jag tyst och
orörlig vid hennes läger. Därefter smyger jag tyst fram
till skrifbordet för att nedskrifva några rader i detta
bref... och sedan gå lika tyst tillbaka till hennes
sida. På detta sätt har nu klockan hunnit blifva fyra
Jag har just nyss hört de fyra klockslagen från alla
kyrktornen här i nejden. Det förefaller en så kallt
och känslolöst, att tiden rusar fram oaflåtligen och
hejdlöst, under det att den snart skall för en af oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
