Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t*5.
varmt älskad person upphöra att finnas till, upphöra
nu för all evighet. Men ju mera kallt, ju mera
känslolöst allting berör vårt hjärta genom likgiltighet för dess
smärtor, med desto större längtan fly vi till ett annat
människohjärta, om hvilket vi tro och hoppas, att det
klappar af deltagande för oss. Därför har också jag
nu begagnat mig af det pappersark, som läkaren
kvarlämnade på skrif bordet, sedan han skrifvit ett recept,
och — därför sänder jag Er nu dessa rader...»
»Klockan är sju... Allt är förbi.»
»Lef väl, min käre gosse!... Dessa voro
hennes sista ord, innan hon slöt sina ögon och slumrade
in i den sista sömnen.»
»Gråtande kysser jag Edra kära händer. Eder
djupt bedröfvade
Fredrik Tilling.»
Detta bref är ännu i min ägo.
Huru skrynkladt, huru förbleknadt är det icke
nu! Icke ensamt de förflutna tjugufem åren hafva
gjort det sådant. Därtill hafva äfven bidragit de
tårar och de kyssar, med hvilka jag då betäckte det.
»Djupt bedröfvad» — ja, men äfven djupt och
outsägligt lycklig kände jag mig sedan jag läst detta
bref. Ehuru däri icke nämndes ett enda ord om
kärlek, var dock det hela inför mig ett det allra mest
kraftiga bevis därpå, att jag var älskad af honom,
att han icke älskade någon annan än mig. Detta...
att han i en sådan stund, vid sin moders dödsbädd,
icke längtade att få gråta ut sin smärta vid
prinsessans bröst, utan vid mitt... det var naturligtvis
ägnadt att kväfva hvarje svartsjukt tvifvel.
Samma dag af skickade jag en begrafningskrans
af ett hundra stora hvita kamelior med en till hälften
utsprucken ros däribland. Skulle han möjligen
förstå, att de bleka, doftlösa blommorna gällde den
hädangångna, men att rosen gällde — honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
