Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i3i
sat sig så harmonierande... hvem kan väl då
förundra sig däröfver, att vi skildes som de såtaste
vänner i världen? Ja, till och med hennes af
skedshandtryckning ådagalade, att om blott jag ville
stereoty-piskt afbilda henne... skulle ingen person i hela
världen vara för henne mera kär, mera dyrbar än
hennes hittills så oförståndiga kusin.
Nåväl... efter en orolig natt inbröt omsider
morgonen för fottvagningsfesten. Jag sträckte mig
på min bädd, ljufligt berörd af desslj umma värme.
Jag var icke fullt vaken, då jag fattade beslutet att
vara närvarande vid den omordade fottvagningsfesten
i det tempel, som jag oftast plägade hedra med mitt
besök. Min snälla syster Rosa försakade ett
rendez-vous för att få ledsaga mig. Och det var
naturligtvis en jättestor uppoffring. Klockan visade endast
en eller annan minut öfver tio, då vi begåfvo oss af,
Rosa och jag, båda klädda i svart... ja, någonting
annat gick ju inte an under den sista af fastlags
veckorna, samma vecka, då långfredagen skulle visa oss
Försonaren fastnaglad på korsets träd.
Samlingsplatsen för oss var den stora, härligt smyckade
ceremonisalen i slottet. På en särskild läktare funnos platser,
som reserverats åt medlemmar af aristokratien. Dit
hade äfven medlemmar af diplomatiska kåren till
träde, äfven om de tyvärr voro ofrälse. Man befann
sig där således bland sina likar. Man utdelade
hälsningar till höger och hälsningar till vänster. Äfven
galleriets publik var mycket talrik, men publiken där
var, för så vidt jag förmådde genom min teaterkikare
granska den, mer än lofligt »blandad». Ingen där
sittande person tillhörde gräddan. Men däremot voro
vi alla därnere på vår estrad af allra finaste sort...
Korteligen taladt! äfven här gjorde sig den gamla
ståndsafsöndringen och de förruttnade, värdelösa,
urgamla ståndsprivilegierna gällande... Hm!...
Det gifves anledning till hvarjehanda för
vederbörande ingalunda smickrande reflexioner, att dylikt
nonsens får spela någon som hälst roll vid en sådan
högtidlighet, att fottvagningsfesten, som ju skall sym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
