Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i6i
men med en viss kraft framsagda tal, promenerade han
fram och tillbaka på golftiljorna, hvilket icke hindrade
honom att lifligt gestikulera, blifva högröd i ansiktet
och uppreta sig i så hög grad, att hans stämma
darrade af sinnesrörelse. Nå... jag kan icke förneka,
att äfven jag för min del kände mig djupt upprörd i
mitt inre. Detta kling-klang af ord utan innehåll, denna
bjällerklang af tomma fraser föreföllo mig så mycket
mera tomma och motbjudande, ja, vidriga, som de
gällde föremålet för min kärlek. Sinnesrörleserna
hindrade mig att svara. Att mitt svar, hurudant det än
kunde blifva, icke skulle öfvertyga min far om den
gränslösa orättvisa, han begick mot Tilling, det var
mig klart. Om min far kunde så falskt bedöma de
af Tilling i går uttalade åsikterna, berodde detta
naturligtvis därpå, att han icke förstått dem. I fråga
om de synpunkter, som då gjorde sig gällande i
Til-lings tal, var min far helt enkelt starrblind. Och jag
besitter icke någon undergörande förmåga. Jag kunde
icke göra honom seende. Jag förmådde icke lära
honom, att rättvist bedöma de åsikter, som Tilling hyste
i egenskap af människa och tänkare. Jag kunde med
alla mina bemödanden aldrig lära honom att bedöma
sådana saker efter någon annan måttstock än den
militära; den etiska sidan af saken var för honom
alldeles förborgad, ett hemlighetsfullt område, dit han
hvarken någonsin blickat eller ens ägde förmåga att
blicka. Men under det att jag gentemot de angrepp
som nyss ljudit i mina öron stod stum och alldeles
svarslös, tänkte naturligtvis min kortsynte far, att jag
blifvit af honom drifven in i en återvändsgränd samt
att han kommit mig att blygas för mina afsikter och
kväft dessa i deras linda... Under allt detta kände
jag mig med dubbel styrka dragen till den misskände
mannen och dubbelt starkare i mitt beslut att blifva
hans och förljufva hans lif. Till all lycka var jag ju
alldeles fri, alldeles oberoende. Min gode fars
missnöje ägde visserligen förmågan att i någon mån
tillfoga mig sorg och göra mitt sinne bedröfvadt, men
aldrig någonsin skulle det kunna förhindra mig att
il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
