Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i3i
»Tillåt mig käraste tant, fästa din uppmärksamhet
på, att det icke heller är du, som skall ingå äktenskap
med baron Tilling.»
»Människans vilja är hennes himmelrike», yttrade
min far med en djup suck, i det han åter sjönk ned
i sin länstol. »Naturligtvis kommer nu Tilling att
oför-dröjligen lägga in om afsked.»
»Därom hafva vi ännu icke talat. Visserligen
skulle jag för min del helst se, att han gjorde detta.
Men jag fruktar verkligen, att det icke är hans afsikt.»
»När jag erinrar mig och tänker, att du har
gifvit en furste korgen», suckade och pustade tant
Maria, »och att du nu i stället för att flytta några steg
högre upp på samhällstrappan, klättrar nedför
densamma...»
»Så ovänliga I båda ären mot mig! Och likväl
har jag så ofta hört Er försäkra, att I hållen mig kär.
För första gången efter den stackars Arnos död
kommer jag nu till Er med den underrättelsen, att jag
känner mig fullkomligt lycklig. I stället för att glädja
Er däröfver, bemöden I Er att framleta alla möjliga
anledningar att blanda galla i min sällhets bägare...
och hvilka präktiga anledningar för öfrigt:
milita-rism... Jehova... samhällsstege...!»
Efter en halftimmes oförtrutna bemödanden hade
det dock... trots deras djupa inrotade missnöje...
lyckats mig att någorlunda blidka de båda gamla.
De blefve småningom allt mera blidt stämda. Jag,
som dömde efter det af min far under gårdagen hållna
talet, hade verkligen föreställt mig, att han skulle
sträcka mot mig skarpare vapen och göra ett långt
mera kraftigt motstånd mot mitt hjärtas käraste
önskningar. Och helt säkert är, att om det icke hade å
min sida avancerat från önskningar, från tankar och
afsikter till en redan afgjord verklighet... en Ƞait
accompli», skulle han varit mera envis. Men då han
nu befann sig ansikte mot ansikte med ett faktum,
som det icke stod i hans förmåga att ändra, insåg
han förmodligen, att allt vidare motstånd från hans
sida skulle vara lönlöst. Eller måhända hade mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
