Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon en öfverväldigande kraft, ty ur dem strålade
helt säkert under dessa för mig så viktiga ögonblick
återskenet af all den lycka, som jag kände i mitt hjärta
... denna outsägliga lycka, denna outtömliga
sällhet, som lyste honom till mötes ur mina ögon, som
framkallade rosor på mina kinder, som purprade
mina läppar. Hans missnöje upplöste sig i sympati
och stegrades småningom till deltagande i min glädje.
I korthet sagdt... när jag steg upp för att bjuda
farväl åt min far och begifva mig hem... hem eller
till någon bekant, jag visste i detta ögonblick icke
hvilketdera skulle ske... då... då... då tryckte
han kärleksfullt en kyss på min panna och gaf mig
det opåkallade löftet att samma dag, innan det blef
afton, aflägga ett besök i mitt hem och... nu tyckte
han sig helt visst göra ett stort offer... hälsa
Tilling såsom sin blifvande svärson.
Jag beklagar djupt, att mina kära röda häften
icke alls innehålla ett enda ord om, huru denna dag
och den på dagen följande aftonen förflöto.
Enskildheterna... de små, betydelsefulla detaljerna hafva
naturligtvis efter en så lång tid fördunstat ur mitt
minne. Det enda, som jag numera kan erinra mig, det
är, att det var ljufva, ljufva, de allra ljufvaste timmar.
Den dagen hade jag till tédags församlat hos mig
hela familjekretsen... far, systrar, mostrar, kusiner
och allt annat, hvad de månde heta. Vid denna
familjefest presenterade jag nu Fredrik von Tilling
såsom min fästman.
Rosa och Lilly simmade naturligtvis i ett haf af
förtjusning. Och själfva Konrad Althaus utropade
med entusiasm: »Bra gjordt, Marta!... Bra!...
Mycket bra!... Hör nu, Lilly... det vore kanske
skäl, att du följde din klokare systers exempel!»
Min far hade troligen öfvervunnit och besegrat sin
forna antipati. Eller åtminstone förstod han att
såsom en skicklig skådespelare dölja den för att icke
tillfoga mig något hjärtesår. Min goda tant Maria
visade sig både öm och i sitt innersta hjärta upprörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
