Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t 83
sakad att foga mig efter din vilja... hvilket mera
än någonting annat bevisar, att du icke är min slaf...
och det är nog bäst så, du, min egen älskade,
innerligt käre, beundransvärde make.»
Nå... lyckans, sällhetens, glädjens tidsperioder
äro alltid af kort varaktighet här i denna
föränderlighetens värld. En dag kom, då vår härliga
bröllopsresa måste hafva ett slut... en dag, då vi ånyo måste
kasta oss in i hvardagslifvet. Vid slutet af vår resa
besökte vi en liten stad i Mähren — den med
fästningsverk försedda staden Olmutz. Det var
garnisonsstaden för det regemente, som min Fredrik
tillhörde. Det var ett omodernt, gammalt litet näste...
snarlikt en bondby eller ett fiskläge på kusten af
Normandiet. Med eller mot vår egen vilja måste vi här
lefva i absolut tillbakadragenhet och föra ett ledsamt,
tråkigt lif. Utom de timmar, som vi båda ägnade åt
tjänsten... Fredrik såsom öfverstelöjtnant vid
dragonerna och jag såsom moder till en viss liten kär
Rudolf... all annan tid ägnade vi åt hvarandra,
uteslutande åt hvarandra. Naturligtvis var jag af
plikt och etikett förbunden att aflägga strängt
ceremoniella visiter hos regementets officersfruar... en plikt,
hvilkens underlåtande skulle skaffat både mig och
min man en hel liten här af farliga, bekjortlade
fiender. Dessa fruar gengäldade naturligtvis mina
visiter, men dessa kontravisiter föranledde ingalunda
något förtroligt umgänge mellan mig och dem. Jag
kände inom mig hvarken lust eller tålamod att på
deras kaffekonseljer deltaga i klagomålen öfver
tjänarne, i det sedvanliga, småsinnade småstadsskvallret.
Min ädle, gode Fredrik höll sig lika fjärran från
öfverstens rökuppfyllda spelpartier och officerskårens
dryckeslag. Vi hade sysselsättningar af ett vida mera
angenämt slag. Den värld, i hvilken vi lefde, när
vi under aftontimmarne sutto vid hvarandras sida, hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
