Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
184
i hand, vid den sjudande och porlande tékitteln...
den var himmelsbredt skild från den värld, i hvilken
de Olmützska förnämiteterna lefde, andades, dvaldes
och rörde sig... Ja, himmelsbredt och himmelsvidt i
dessa ords egentliga bemärkelse, ty vi rörde oss inom
högre sferer. Vi studerade nämligen vid denna tid
gemensamt många vetenskapliga arbeten rörande de
under, som te sig för människors blickar inom
välds-alltet. Vi genomströfvade jordklotets innandömen...
vi pejlade de omätliga rymdernas djup. Mikroskopets
hemligheter blefvo oss väl bekanta. Våra studier
omfattade äfven de fysiska och kemiska lagar, som
reglera naturens utveckling och dess regelbundna gång.
Ju större och rymligare den värld blef, som utbredde
sig för våra beundrande, nästan förtrollade ögon, desto
mindre proportioner antogo, desto mera hopkrympte
till ett intet den där intressekretsen i det obetydliga
lilla Olmütz. Våra gemensamma studier inskränkte
sig emellertid till naturvetenskapens skilda
områden. De omfattade äfven många andra grenar af
vetenskapen och forskningen. Bland annat började jag
nu för tredje gången sysselsätta mig med min käre
gamle Buckle... och sedan jag gjort min man bekant
med denne skriftställare, beundrade han honom lika
mycket som jag själf. Men äfven romanförfattare och
skalder försummades icke. Våra gemensamma
studieaftnar blefvo verkliga högtider... under det att
vår öfriga tillvaro var så lycklig, att den icke kan
betecknas annorlunda än såsom en oafbruten
hjärtats högtid. Med hvarje upprinnande dag, med hvarje
dalande sol blefvo vi alltmera kära för hvarandra.
Hvad lidelsen förlorade i fråga om eld, det vann den
varma, hjärtliga, tillgifvenheten i innerlighet, det vann
den ömsesidiga aktningen i styrka. Till min stora och
innerliga glädje märkte jag, att ett alltmera hjärtligt
förhållande började råda mellan Fredrik och Rudolf.
De voro de bästa vänner i världen, som man säger,
och det var i sanning en hjärtans fröjd att se dem leka
med hvarandra. Under dessa lekar var min man nästan
ännu mera barnslig än min son. Naturligtvis var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
