Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
219
förberedelser och afsked. Och jag befann mig helt
nära min nedkomst. Under de svåra stunder, då en
kvinnas enda tröst är att hafva den älskade maken
i sin närhet... då måste jag nu blifva ensam...
ensam med det upprörande, ja, fasansfulla
medvetandet, att min make tågat ut i krig — ensam med den
pinsamma tanken, att det för honom måste kännas
lika smärtsamt som för mig att nödgas vid ett sådant
tillfälle lämna sin stackars hustru.
Det var på morgonen den 20 juni. Alla
enskildheter under denna minnesvärda dag hafva inpräglat
sig i mitt minne.
I fria luften härskade en tryckande värme, och
i ändamål att utestänga denna hade jag nedfällt
rullgardinerna i mitt gemak. Iklädd en lätt dräkt låg
jag utmattad på min soffa. Hela natten hade förgått
nästan utan någon sömn. Nu föllo ögonen samman
och jag försjönk i en drömliknande halfslummer. Vid
sidan hade jag ett litet bord och därpå en vas med
starkt doftande blommor... röda och hvita, härliga
rosor. Fönstret stod öppet, och in till mig trängde
ljudet af aflägsna trumpetsignaler. Allt detta
sammanlagdt inverkade söfvande, men likväl hade
medvetandet om den yttre världen ännu icke helt och hållet
upphört. Endast en del af mitt medvetande, som
upptogs af min sorg och smärta hade domnat. Jag
hade förgätit både krigsfaran och den fara, som
förestod mig själf. Jag visste för ögonblicket endast det,
att jag lefde, att rosorna utskickade ljufva dofter,
hvilka bedöfvade mig, att min make kunde komma
hvilket ögonblick som helst och, när han såg mig
sofva, gå helt sakta på tå för att icke störa min sömn.
Och riktigt: i nästa ögonblick öppnades dörren midt
emot mig. Utan att slå upp ögonlocken... blott
genom en hårfin öppning mellan ögonfransarne...
såg jag, att det var han. Jag gjorde icke något
försök att slita mig ur min halfslummer — därigenom
hade jag möjligen kunnat förjaga den kära bilden,
ty måhända var synen vid dörren endast en fortsatt
dröm, och kanske endast drömde jag, att jag öpp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
