Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
235
Till min lycka funnos bland de ankomna brefven
äfven några hvilka voro af yngre datum än det nyss
anförda. Sedan den stora drabbningen försiggått,
hvilken min Fredrik förutsagt i det sista brefvet
berättade han hvad jag nu ämnar nedskrifva:
»Segern är vår. Jag är oskadad... två goda
underrättelser! Den förra är ämnad åt din far. Den
senare åt dig. Att samma dag förorsakat andra
tusende kval och smärtor, därpå kan jag icke underlåta
att tänka.
Jag skulle beskrifva striden i alla dess detaljer,
om jag trodde, att det kunde intressera dig, du
stackars sjuka, kära, älskade hjärtevän... Och
dessutom har jag en aning om, att jag skall stupa, och...
i den händelsen... böra icke mina tankar... nå,
de böra outtalade följa mig till grefvans hvila. Mitt
bref skulle ju kunna hittas af någon likplundrare...
ty sådana svärma omkring oss... eller af någon
kamrat. Ingen annan än du får läsa mitt bref. Hvad
som rör sig på djupet af ett fördomsfritt tänkande
och mänskligt kännande soldathjärta — det kommer
helt visst att framdeles likt åskstrålar slungas ut öfver
den stridslystna världen.., det kan icke i evighet
döljas och förtigas... »Jag har vågat det», var
Ulrich von Huttens valspråk. »Jag har sagt dèt —med
detta medvetande skall jag lugnt taga afsked af lifvet.»
Det sista af de ankomna brefven hade blifvit
afsändt för fem dagar sedan och två dagar hade
förflutit efter dess ankomst... Hvad allt kan icke
inträffa under fem dagar... fem krigs- och fem
strids-dagar?! En förfärlig ångest grep mig. Hvarför fick
jag hvarken i dag eller i går någon underrättelse?
Mitt lif var räddadt — hvilken glädje skulle icke detta
skänka honom, om han ännu fanns kvar i lifvet?
Ja, om...! Alltid detta öm-, som ju var ägnadt att
i dess brodd kväfva hvarje framtidshopp — hvarje
hopp om lycka och sällhet här i lifvet.
Min far afreste. Han kunde ju nu med lugn lämna
mig, ty all fara för mitt lif var nu öfverstånden och han
hade ju på Grumitz många affärer att ordna — myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
