Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
243
Allt hos honom röjde de upphöjda tänkesätten hos
en ädel människa... ja, jag tyckte mig lyssna till
en röst, en mänsklighetens, en barmhärtighetens
stämma, hvilken väl omsider skall förmå att först hos
en och annan, sedan hos många och slutligen hos
alla Adams barn utrota det gamla barbariet... den
gräsliga grymheten... den hemska blodtörstigheten,
d. v. s. utrota allt hvad krig heter.
Äfven min far och Otto uppmanade Fredrik att
för dem skildra episoder från krigets dagar, men
naturligtvis hade de med denna bön en helt annan
afsikt än jag. Och Fredriks svar besjälades då af en
helt annan anda, än när han och jag i ensamhet
samtalade om denna sak. Inför dem skildrade han blott
truppernas taktiska rörelser samt tilldragelserna
under drabbningarne... han nämnde namnen på de
intagna eller försvarade platserna, han beskref
enskilda scener från lägerlifvet m. m. sådant, som hör
till ett fälttåg. Hans auditorium var hänryckt. Min
far lyssnade med tillfredsställelse och nickade ofta
bifall. Otto lyssnade med beundran, min far med
tillfredsställelse. Generalerna sutto där och sågo så
förnumstiga ut som det anstår sakkunniga. Endast
jag... jag ensam fann intet nöje uti att åhöra dessa
torra, af endast fakta uppfyllda berättelser. Jag visste,
att han förteg en hel värld af känslor och tankar,
hvilka väcktes i hans själ af de skildrade
tilldragelserna. Då jag en gång förebrådde honom detta...
vi befunno oss då mellan fyra ögon... svarade
han mig:
»Säger du ’falskhet’?... Kallar du det ’brist på
uppriktighet’?... Nej... nej... hjärtevän... det
är någonting helt annat. Du misstager dig
fullkomligt. Det är endast anständighet, ingenting
annat. Du har väl icke glömt någon detalj af vår
bröllopsresa?... Vår afresa från Wien?... Natten
på hotellet i Prag?... Har du väl berättat för någon
om allt detta?... Har du någonsin för våra vänner
eller anförvandter skildrat dina tankar, dina känslor
under denna ljufva och evigt minnesvärda tid?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
