Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
253
stå, att det var lätt för henne att förvrida männens
hufvud. Till min förtret märkte jag snart, att min
Fredrik föll henne synnerligen i smaken och att hon
mot honom afsköt många pilar, hvilka tydligen voro
afsedda att fastna i hans hjärta. Loris man var en
prydnad för jockeyklubben, kapplöpningsbanan och
teaterkulisserna, men föga trogen mot sin hustru. Dock...
att just min Fredrik skulle tjänstgöra som
revanch-medel, däremot hade jag ett och annat att invända...
Lori dolde icke, huru mycket hon intesserade
sig för min man.
»Hör du, Marta», kunde hon säga, »du är
verkligen mycket afundsvärd, som har en så charmant
man.» Och en annan gång: »Bevaka med omsorg
din man... alla fruntimmer äro ju galna i honom.»
»Jag litar fullkomligt på hans trohet.»
»Hur kan du vara så naiv...?»
»Alla likna icke din man.»
»Jo... alla, alla... tro mig!... Jag känner
ingen af våra herrar, hvilken inte... Bland dem
som göra mig sin kur, finnas åtskilliga gifta karlar
Och hvad vilja de väl? Tydligen inte öfva
sig själfva eller mig i äktenskaplig trohet...»
Loris man hade icke deltagit i det
Schleswig-Hol-steinska fälttåget, och det vållade honom stor
förargelse. Äfven Lori var förtretad öfver denna »otur».
»Ett så skönt, segerrikt krig!» klagade hon. »Där
kunde Ludvig säkerligen avancerat en hel grad. Men
man får ju trösta sig med hoppet om bättre tur nästa
gång...»
»Nästa gång!...»
»Ja, hvart femte eller sjätte år utbryter ju ett
nytt krig... det är så historiens gång.»
»Men det skall väl i alla händelser finnas några
skäl?»
»Kanske!... Men hvem har väl reda på dem?
När åskan börjar gå, gäller det blott att bedja...»
»... bedja, att den måtte slå ner hos grannen och
icke i ens eget bo... ja, det är helt visst det enklaste.»
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
