Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
254
En lugn, klar och vacker vårmorgon låg följande
epistel... öfverraskande genom sitt innehåll...
bredvid mitt kuvert på frukostbordet;
»Bästa fru Baronessa!
»En vän... kanske också en fiende, men hvad
betyder det?... nog af, en person, hvilken menar
väl, vill härigenom meddela Er den underrättelsen,
att Ni är bedragen af Er man... bedragen på det mest
skändliga och förrädiska sätt... ohyggligt bedragen.
Eder skenheliga man och Eder till utseendet så
uppriktiga väninna skratta bakom Er rygg... skratta åt
Er naiva godtrogenhet, Ni arma, förblindade hustru.
Tro dock icke, att det är af välvilja mot Er, som jag
nu rycker masken från de båda eländigas ansikten, ty
jag förstår nog, att detta afslöjande af deras elände
måste förorsaka Er mera smärta än glädje... men
jag är ingalunda välvilligt stämd mot Er. Kanske
är jag en försmådd friare, som vill hämnas... Mitt
motiv angår Er icke. Faktum är och blir faktum,
och i den händelse Ni skulle tarfva bevis, kan jag äfven
prestera sådana. Utan bevis skulle Ni naturligtvis
icke ett enda ögonblick sätta tro till ett anonymt
bref... Men jag bifogar här beviset...
Inneliggande biljett har grefvinnan Gr** tappat.»
Medan jag läste denna upprörande epistel, satt
Fredrik midtemot mig sysselsatt med sin egen post.
Om och omigen genomläste jag brefvet. Den biljett,
som åtföljde den i så hög grad obehagliga skrifvelsen,
var innesluten i ett särskildt konvolut. Jag hade
det i handen, fingrade på det konvulsiviskt. Jag
tvekade att öppna det... Jag tyckte, att det inneslöt
döden.
Mina ögon höjde sig och togo Fredrik i
betraktande. Han hade fördjupat sig i en tidning, men
sannolikt kände han, att min blick hvilade på honom,
ty han lät tidningen sjunka ner på sitt knä och vände
sig till mig med sitt vanliga milda, älskliga leende,
sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
