Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
256
allt här på jorden!... Se mig in i ögonen!...
Tviflar du på mig? Bevis eller icke bevis — är icke mitt
ord tillräckligt för dig?»
»Jo!» sade jag och slungade papperet in i kaminen.
Men det föll icke i elden, utan blef liggande
invid gallret. Naturligtvis befann det sig i nästa
ögonblick i Fredriks händer.
»Nej... nej», ropade han, »vi få på intet villkor
förstöra det... Jag är nyfiken... Vi skola läsa
det gemensamt. Jag har intet minne af att jag
någonsin skrifvit en enda rad till din väninna, som kunde
hafva ens en aflägsen antydning om ett ömmare
förhållande mellan henne och mig... och för öfrigt
har åldrigt ett sådant förhållande ägt rum.»
»Men hon är kär i dig, min Fredrik... Du
behöfver endast räcka ut ett finger, så...»
»Menar du det?... Kom nu, Marta lilla, och
låtom oss öppna detta dokument!... Jaha... Jo,
det är riktigt nog, min egen handstil... Låtom oss
läsa!... Ah, det är ju blott de två rader, du själf
dikterade för mig några veckor sedan, då du... på
grund af skada i högra handen... icke själf förmådde
skrifva. Och så här låter det:
»Min Lori!
Kom!... Jag väntar dig med otålighet i
eftermiddag kl 5.
Din Marta (ännu invalid).»
»Detta är verkligen ett komiskt quo pro qno.
<xud vare lof att vi icke brände upp det här. Bättre
bevis på oskuld kunde jag ju aldrig önska mig...
Eller är ditt sinne ännu uppfylldt af misstankar?»
»Icke sedan jag såg in i dina ögon!... Vet du,
min Fredrik, om det också varit sanning, skulle jag
förlåtit dig, fastän jag naturligtvis då skulle kännt mig
gränslöst olycklig... Lori är kokett och mycket
vacker...»
»Du skulle således kunna förlåta mig ett
snedsprång, en otrohet, en... en nedrighet? Är du då
icke det allra minsta svartsjuk?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
