- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
310

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3io

de användas nu såsom medel för att åstadkomma
tvedräkt mellan folken, de brukas till att förbittra lifvet.

Våra missioner och våra till hedniska länder
utresande eller utflyttande landsmän skryta inför vildarne
med vår »civilisation» — en civilisation, hvilken vi
i vår egen världsdel begagna för att på hundra olika
sätt ådagalägga, att vi ännu icke lämnat vildhetens
ståndpunkt...

Under resan och medan vi väntade vid de olika
stationerna, att tåget skulle fortsätta färden, hade dessa
och dylika tankar tillräcklig tid att pina, plåga och
martera mig. Jag kände mig så oändligt nedstämd, att
jag nästan afundades dem, som blott i naiv smärta
vredo sina händer och fällde tårar, dem, som icke
skummade af vrede mot hela den fruktansvärda tragedien...
nej, komedien... Ja, jag afundades till och med
dem, som voro nog naiva att icke ens anklaga den
»härskarornas herre», om hvilken de ju trodde, att det
var han, som bringat alla dessa outsägliga olyckor
öfver våra hufvud...

*



Först sent en afton ankom jag till Königinhof.
Alla mina medpassagerare hade stigit af vid en
föregående station. Jag var ensam... jag ryste...
ensam med min fruktan och min förfärliga ångest. Tänk,
om doktor Bresser skulle vara förhindrad att möta
mig! Huru skulle jag då gå till väga på denna
obekanta plats? Hvad skulle jag taga mig till?... O,
det var förfärligt!... Om icke min längtan efter
Fredrik varit så stor, hade jag säkert önskat mig
döden. Jag erfor en längtan att få lägga mig ned och
insomna samt aldrig någonsin mera uppvakna i en
värld, där man handlar så grymt, där allting går
så vansinnigt till!... Ett ville jag på intet villkor:
själf lefva och veta, att Fredrik var bland det antal,
som stupat!

Kistan med förbandsartiklarna, hvilken jag i Wien
ombesörjt för doktor Bressers räkning, skulle afskickas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free