Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3*9
»Den stora slottsbyggnaden, hvilken öfvergif vits af sin
ägare, påstås vara frå^i källare till vattentak
öfver-fylld af sårade.»
Vi stego af vårt fruktansvärda åkdon. Jag
förmådde knappt hålla mig upprätt på mina ben, men jag
uppbjöd alla mina krafter och gjorde heroiska
an-stängningar för att icke låta någon se detta.
»Nu framåt!» yttrade fru Simon. »Äro alla våra
saker med? Hafva vi ingenting glömt?... Nej!...
Det jag medför skall vederkvicka de arma
varelserna...»
Ȁfven i min koffert finnasTlaskmedel och
förbandsartiklar,» yttrade jag.
»Och min handkoffert», utlai sig doktorn,
»innehåller instrument och läkemedel... Vi äro således
fullständigt rustade... Alltså framåt!»
Han meddelade soldaterna nödiga befallningar.
Två skulle kvarblifva hos hästarne. De andra skulle
beledsaga oss.
Vi trädde in genom slottsporten och hörde genast
klagorop från alla håll... Men allt var insvept i
mörker...
»Framför allt, tänd ljus!» utropade fru Simon.
Ljus!?... Ja, hvarifrån skulle vi väl bekomma
dem, då vi icke själfva medförde någonting sådant?
Allt möjligt hade vi tagit med oss, choklad och
köttextrakt, cigaretter och linneremsor, charpi och
medicinflaskor, men — ingen hade tänkt på ljus... icke
på en ljusbit. Det förefanns således icke någon
möjlighet att skingra det nattmörker, som omgaf både oss
och de sjuka stackarne. Endast doktorn medförde ett
belysningsmedel — en ask tändstickor...! Den
förhjälpte oss till att ett par sekunder iakttaga de
fasansfulla scenerier, som tedde sig öfverallt inom denna härd
för lidande, jämmer och elände. Foten slant på det
af blod sölade golfvet, så snart man rörde sig. Hvad
kunde väl vara att här göra? Till de hundra
förtviflade, som lågo här, hade nu kommit ännu ett par
förtviflade, hvilka suckade: »Hvad skola vi företaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
