Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
118
Icke vet jag, huru länge jag befann mig i de+ta
tillstånd af hvad jag skulle vilja kalla »negativ
existens-sällhet», men säkert är, att jag plötsligt rusade upp.
Det, som väckte mig, var icke något buller, icke heller
någon våldsam stöt af vagnen... det var en
afskyvärd, vämjelig, förpestad, kväfvande luft.
»Hvad är detta?» sporde vi alla tre samtidigt.
Vagnen svängde omkring ett hörn och vid
vägkanten funno vi svaret. Klart belyst af månskenet låg där
en kyrkogård, omgifven af en hvit mur. Vid foten af
denna låg talrika lik, uppstaplade på hvarandra...
Då vi åkte förbi muren, flög en talrik svärm af
kraxande korpar och kråkor upp från — sin festmåltid...
»Fredrik... Min egen Fredrik!» suckade jag.
»Lugna Er!.... Er man kunde omöjligt finnas
bland dessa!»
Körsvennen pådref hästarne för att så fort som
möjligt komma bort från det af de mefitiska ångorna
förgiftade området. Vagnen rasslade och svängde.
Jag trodde, att hästarne skulle skena.
Jag ville skrika, men min af fruktan
sammanpressade strupe vägrade mig sin tjänst.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
