- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
323

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbarma dig! ,.. en droppe vatten!» hörde jag en
soldat bedja.

Så hade han måhända under flera dygn förgäfves
ropat till denna bild i blå mantel och röd
underkläd-ning... till den döfva bilden. — O, I arma
människor! Så länge I icke lydén det kärleksbud, som
en gud lagt ned i Edra samveten och hjärtan, skolen
I förgäfves anropa kärlekens gud... Så länge I
visen Er grymma mot hvarandra, hafven I ingen rätt
att anropa himlen om medlidande, ingen utsikt att

blifva delaktiga af Guds barmhärtighet...

* *

*



Alla dessa bilder af fasaväckande art vållade
slutligen, att jag förlorade sansen. Då jag omsider
vaknade till medvetande, befann jag mig i en
järnvägskupé och midt emot mig satt doktor Bresser. Då han
nu såg, att jag öppnat ögonen och med förundran
blickade rundt omkring mig, fattade han min hand
och yttrade:

»Ja, ja, fru friherrinna... ja, Ni drömmer inte.
Hvad Ni ser är verklighet. Ni befinner Er i
sällska-med några lätt sårade officerare, och vi resa till Wien.

Så förhöll det sig verkligen.

Bresser hade beledsagat en transport af sårade
från Hornewos till Königinhof. Nu hade han fått
uppdraget att medfölja en annan dylik transport till
Wien. Mig vanmäktiga... i ordets dubbla mening
vanmäktiga... hade han icke velat öfvergifva. Han
förde mig nu hem. Jag hade ju visat mig oduglig att
hjälpa till. Fru Simon var därför mycket förtjust
öfver, att doktor Bresser förde mig därifrån. Och
jag måste medgifva, att detta var det bästa. Men
Fredrik?... Gud vare tack, att jag icke funnit
honom! Jag hade således ännu hopp om, att han lefde.
Kanske väntade mig därhemma ett eller flera bref
från honom. Detta hopp... nej, det var ingalunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free