Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
324
någonting så härligt som ett hopp... det var endast
tanken på en möjlighet, men denna tanke skänkte
hugsvalelse åt min själ... min sargade själ. Ty
sargadt kände jag mitt inre... Detta jättestora
elände, som jag skådat, hade tillfogat min själ så
djupa sår, att jag erfor det, som om de aldrig mera
skulle kunna läkas. Om jag också återfunne min
Fredrik, skulle jag väl någonsin kunna glömma alla
de lidanden och kval, som kriget vållade så många,
många tusen andra kvinnor?...
Jag sof nästan oafbrutet under hela resan.
Doktor Bresser hade gfvit mig ett lindrigt sömnmedel.
När vi anlände till Wien, mottogos vi af min far.
Den gode doktorn, hvilken tänkt på allt, hade under
resan afskickat ett telegram till Grumitz. För honom
själf var det omöjligt att föra mig dit, ty han måste
föra de sårade, som blifvit anförtrodda åt hans vård,
till sjukhusen. När detta blifvit ombesörjdt, var det
hans plikt att ofördröjligen återvända till
krigsskådeplatsen.
Min far omfamnade mig under tystnad. Icke
heller jag förmådde yttra ett enda ord. Sedan vände
han sig till doktor Bresser:
»Huru förmår jag väl tacka Er?... Hade icke
Ni tagit denna lilla toka under Edra vingars
skugga...»
Men doktorn tryckte våra händer till afsked
och sade:
»Jag måse bort... mycket, mycket att uträtta!
Lycklig resa till hemmet! Den unga frun har stort
behof af att blifva förståndigt och framför allt
skonsam behandlad, ers excellens!... Hon har varit djupt
uppskakad... Alltså inga förebråelser! Inga
frågor!... Genast vid hemkomsten till sängs!...
Orangeblomvatten och lugn!... Farväl!»
Och han var borta.
Min far lade min arm i sin och förde mig genom
trängseln till utgången. Därutanför stod åter en ny
lång rad af ambulansvagnar. Vi måste gå ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
