Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
151
i hög grad lyckliga och förtjusta öfver att — efter sina
strapatser och försakelser — få sitta vid ett rikt
försedt bord i ett trefligt hem. Och naurligtvis gjorde
äfven medvetandet om att vara segrare sitt till! Deras
belåtenhet sken fram från deras rödglödgade anleten
och kom ett välvilligt drag att lägra sig omkring deras
tjocka läppar... Ja, himmelske Gud! Så belåtna
de voro! Men äfven vi... de besegrade... satte
en ära i att visa oss så älskvärda som möjligt. Vi
sparade icke på bemödanden att vara förekommande,
att icke låta märka ett enda sandkorn af ett spår efter
förödmjukelse... Detta var naturligtvis bästa sättet
att visa dem, huru mycket vi ringaktade både dem och
deras kulsprutor och tändnålsgevär. Jag utförde min
roll utan någon ansträngning, ty jag såg allt från en
högre synpunkt, men min gamle far fann det helt visst
påkostande, fastän det lyckades honom att hela tiden
vara ett mönster af artighet. Den mest nedslagne
bland oss alla och den, som mest visade sitt missnöje,
var Otto. Han hade ju sedan länge brunnit af ett
outsägligt hat mot det preussiska packet... mot detta
röfvarefölje i gentlemannakläder. Han hade ju varit
nära att förgås af längtan efter att få vara med om
att jaga dem ur landet... ja, för honom var det helt
visst synnerligen oangenämt att nu nödgas
uppträda höfligt mot denna bittert hatade fiende samt
räcka honom — en välförsedd tallrik, gifva honom
salt och peppar i stället för svärdshugg och
bajonettstötar. Under samtalet undveks å ömse sidor allt tal
om kriget. Vi behandlade dessa ovälkomna gäster
som om det varit turister, hvilka passerade våra orter
för att se dess naturskönheter.
Efter slutad taffel begaf man sig tillbaka in i
salongen, hvilken nu... sedan ljuskronorna under
tiden blifvit tända... liknade ett strålande ljushaf.
Verandans dörrar stodo öppna. Det var en varm
sommarnatt. Icke en fläkt rörde bladen på buskar och
träd. Och månskenet var det härligaste af allt. Jag
trädde ut på verandan. Månljuset belyste fagert
parkens doftande gräsmattor och dess silfverglittrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
