Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
352
strålar afspeglade sig lika fagert i de vidsträckta
parkdammarne och därvarande kanaler... Hvilka tankar
bestormade icke mitt bröst! Var detta verkligen
samma måne, som för så kort tid sedan hade inför mina
ögon belyst de gräsliga, af roffåglar omkretsade
likhögarne vid kyrkogårdsmuren?... Och dessa
främmande officerare — af hvilka en just nu spelade på
vårt piano en af Mendelssohns »Lieder ohne Worte»
var det... kunde det vara samma människor, som
för endast få dagar sedan begagnade sina revolvrar
för att genomborra människohjärtan, sina sablar till
att klyfva människohufvud?...
En stund senare kommo prins Henrik och Rosa
ut på verandan. De passerade förbi mig utan att
märka mig, emedan jag befann mig i en af lamporna
icke belyst vrå. De stodo nu lutade mot balustraden,
men... blott alltför nära hvarandra. Jag är till
hälften öfvertygad därom, att den unge preussaren höll
min systers hand innesluten i sin. Deras samtal
fördes helt lågmäldt. Men jag uppfattade dock ett och
annat.
»Ljufva ungmö!» hörde jag prinsen hviska, och
därefter nåddes mina öron af orden: »ljufva flicka...
plötsligt uppkommen kärlek... längtan efter huslig
trefnad och lycka.. , tärningen kastad... svara icke
nej!... Ingifver jag Er då afsky?»
Rosa skakade sitt fagra hufvud och yttrade
sakta:
»Nej!»
Då blef karlen djärf. Han förde sin arm omkring
hennes veka lif, men hon... den väl uppfostrade
flickan... slingrade sig hastigt och med stor
skicklighet undan.
Jag skulle nästan velat, att hon icke gjort detta.
Efter all den kärlekslöshet, jag under senare tiden
bevittnat, skulle det gjort mitt hjärta godt, att få
beskåda en tafla af kärlek och frid. Men Rosa hade
redan varseblifvit mig.
»Ack... är du här, Marta?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
