Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
160
»Om man kan det, vet jag icke. Säkert är
emellertid, att man gör det. Ingen, som kommer från
en besmittad ort, slipper in i de trakter, dit den
förfärliga sjukdomen ännu icke hunnit sprida sig.»
»Hvad skola vi taga oss till?» utropade tant Maria,
vridande sina händer i full förtviflan. Hon var
synbarligen mycket rädd för den väg, som leder till
evigheten. Och dock hade hon ju så länge förberedt
sig på den färden... ja, ja ,.. men skenhelighet
är ett mynt, som saknar reelt värde, och då man står
vid evighetens port finner man, att man med all sin
skenhelighet saknar det äkta mynt, den sanna
guds-hängifvenhet, som endast förmår öppna portarna
till de saliga boningar, där Gud själf från evighet till
evighet är allt i allo och fyller allas eviga tillvaro
med namnlös salighet. »Hvad skola vi taga oss till?»
utropade tant Maria många gånger.
»Naturligtvis afvakta, att Gud gifver sin
välsignelse på annat sätt tillkänna», genmälde min far, på
samma gång han drog en djup suck. »Du, Maria,
du plägar ju vara så ödmjukt undergifven under hvad
du behagar kalla Guds vilja och så jättestark i din
tro på Försynens visa skickelser. Åtminstone har du
tusentals gånger sökt inbilla oss detta. Tror du då
inte nu på Försynen? Är det absolut slut på ditt
förlitande till Gud?... Huru kan du vid en så
vördnadsvärd ålder vara så dåraktig?... Så fåvitsk, att
du ännu icke inser, att människan aldrig undgår det
för henne bestämda ödet, hvarhelst hon än må
befinna sig, huru långt hon än vill fly... vore det också
till världens ände... Men i alla fall — försiktighet
länder aldrig till skada. Jag skulle helst vilja att I,
mina barn, resten Er väg. Och du... Otto... våga
bara att se på en omogen frukt, så skall du minsann
få med mig att göra...»
»Jag skall», yttrade Fredrik, »genast af låta till
doktor Bresser ett telegram med begäran, att han
skickar oss ett riktigt förråd af alla tänkbara
desinfektionsmedel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
