Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
361
Hvad som sedermera tilldrog sig, kan jag icke
i detaljerad form berätta, ty detta samtal
vid’frukostbordet var det sista, som jag då upptecknade i mina
röda små häften. De följande dagarnes händelser
kan jag skildra endast i den mån de hafva
kvarstan-nat i mitt minne. Allas våra hjärtan voro
naturligtvis uppfyllda af ångest och oro. Hvem skulle icke
hafva darrat af fruktan under en sådan tid som denna,
då man såg den förfärliga kolerans damoklessvärd
sväfva öfver deras hufvud, som man så innerligt
älskade? Och hvem skulle väl icke för sin egen del
hafva kännt fruktan för att falla offer för en förtidig
och tillika så ohygglig och så gagnlös död? ’.. Jag
började förstå, att modet består endast i konsten att
icke tänka på faran.
Fly!... Ja, äfven jag hade verkligen kommit
på samma tanke — isynnerhet för att, om möjligt,
rädda min lille Rudolf...
Trots den ingrodda fatalism, till hvilken han
bekände sig, stod min far fast vid, att vi alla borde
aflägsna oss. Redan följande dag borde hela
familjen vara borta. Endast han själf skulle stanna kvar,
ty han ansåg hedern kräfva, att han icke under
dylika omständigheter öfvergaf sina tjänare och
invånare i den till slottet hörande byn. Fredrik
förklarade energiskt, att äfven han ville stanna. Och denna
hans förklaring afgjorde mitt beslut. Från min
älskade makes sida skulle jag aldrig mera vika...
åtminstone icke frivilligt.
Emellertid skulle tant Maria med de båda
flickorna och i deras sällskap Otto och Rudolf snarast
möjligt afresa. Men hvarthän?... Det var ännu
icke fullt afgjordt... först till Ungern... sedan
finge man ju se... men allra hälst så långt bort som
möjligt. De båda fästmörna protesterade icke, utan
voro med stor ifver behjälpliga vid
inpackningarna. Att dö när hjärtats allra käraste önskningar
äro nära att gå i uppfyllelse, att dö när en tiodubbel
lefnadslycka vinkar — det vore ju att dö tiofaldigt.
Koffertarna blefvo nedburna i den stora matsa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
