Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
367
sätt — det enda mänskliga under de då för handen
varande omständigheterna. Hans närvaro såväl som
hans kloka, rastlösa, energiska arbete ingaf oss alla
en viss känsla af trygghet. Jag tänkte och skref i
min dagbok: »vårt skepp saknar åtminstone icke sin
kapten.»
Mera än tjugo år hafva nu förflutit sedan dessa
förfärliga koleraveckor i Grumitz — men ännu ilar
en rysning genom märg och ben i min kropp, då jag
tänker tillbaka på den tiden och dess ohyggliga fa^
sor. Jämmerrop och gråt — tårar och hjärtslitande
dödsscener — karbollukt och sjukdomens hämska
symptomer — de döendes sista krampryckningar
under dödsklockornas oaflåtliga ringande — och sedan
begrafningarna, nej... förlåt mig!... jag menar
de dödas vårdslösa nedvräkande i jorden, ty i dylika
tider förekommer aldrig någon begrafningsståt — o,
det var ohyggligt, det var grymt, det var
hjärtslitan-de alltsammans, allt, från början till slut. Och
under hela denna fasansfulla tid rådde det allra
härligaste sommarväder med klar himmel och strålande
sol. I parken sjöngo trastarna... och man nästan
kände sig plågad och pinad af deras härliga så<ng,.
då man öppnade ett fönster, ty den kontrasterade
ju så skriande mot allt eländet bland människorna.
Ängarna prunkade med en doftande blomsterprakt...
det föreföll, som om den likgiltiga naturen ville håna
oss olyckliga människor...
Posten kom och gick någorlunda regelbundet, men
den medförde endast sorgliga underrättelser om den
hemska sjukdomens framfart på alla håll...*rJo, den
medförde till oss äfven — kärleksbref från den ännu
intet sorgligt anande prins Henrik — kärleksbref,
som aldrig någonsin skulle kunna blifva besvarade,
då ju adressaten låg nedbäddad så och så många fot
under jordytan. Till Konrad skickade jag några
rader för att bereda honom på den stora jobsposten.
Jag skref blott, att hans Lilly var svårt sjuk. Då
han erhöll min epistel, kunde han icke komma,
emedan tjänsten höll honom kvar på garnisonsorten, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
