Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
393
Napoleons älsklingsplan var allmän afväpning. I
»preliminärartiklarna till den eviga freden» uttryckes
denna tanke med följande ord:
»Stående härar (miles perpetuus) skola med
tiden helt och hållet afskaffas, ty sådana äro alltjämt
en krigshotelse mot andra stater. Den ena statens
rustningar tvinga den andra att rusta ännu mera,
och slutligen kommer man därhän, att för dylika
krigsrustningar icke gifvas några gränser. Till följd af
kostnaderna för de stående härarna blir freden ännu
mera betungande än ett kort krig, och för att blifva
befriade ifrån denna börda gifva de själfva anledning
till anfallskrig.»
Ingen regering kunde afböja det franska
förslaget utan att därigenom röja sin lystnad efter
eröfringar. Och hvilket europeiskt folk skulle icke resa
sig som en man mot ett sådant afböjande, om det
ägde rum. Planen måste lyckas.
Sådana voro mina tankar och förhoppningar, men
Fredrik delade ingalunda min tillförsikt.
»Framför allt», yttrade han »betviflar jag, att
Napoleon kommer att sätta denna plan i verket.
Krigspartiet i Frankrike är öfvermäktigt och kommer att
hindra honom därifrån. Dessutom är arméen en
lefvande organism, hvilken icke utan motstånd låter
nedgöra sig... Tvärtom!... Det öfverallt
framträdande sträfvandet att införa allmän värnplikt visar,
att arméens lefvande organism är stadd i utveckling
och ingalunda lider af ålderdomskrämpor.»
Vi hade valt vår bostad på Grand Hotel vid
Boulevard des Capucines — ett af isynnerhet engelsmän
och amerikanare besökt hotell. Endast få voro de
landsmän, med hvilka vi sammanträffade — en
österrikare är icke böjd för att göra resor. Vi sökte icke
någon af våra bekanta. Jag hade ännu icke aflagt
sorgen och ingen af oss hyste den allra minsta
längtan efter umgänge. Min son Rudolf hade
naturligtvis fått följa med. Han var nu en åttaårig, klok och
rätt försigkommen liten gosse. Vi hade för hans
räkning anställt en ung engelsman, hvilken på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
