- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
407

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4° 7

Där fanns i Paris en amerikanare, hvilken börjat
byg-gat ett. nu halffärdigt litet hotell vid Avenue de V
Impératrice. Hans affärer i Amerika hemkallade
honom plötsligt. Vi blefvo erbjudna att köpa det för ett
pris, hvilket endast föga öfversteg den kostnad, man
redan nedlagt därpå. Vår afsikt var ju att allt
framgent hvarje år tillbringa någon tid i Paris, och därför
afslöto vi köpet. Men då vi själfva ville öfvervaka
husets iordningsställande, stannade vi tills vidare kvar i
Paris. Det är för resten en af de angenämaste
sysselsättningar i världen att pryda och smycka sitt eget
hem, och därför stannade vi kvar samt utsatte oss för
obehaget af en sommarvistelse inom stadens hank och
stör.

Fastän en mängd människor lämnade Paris,
behöfde vi dock icke sakna sällskapliga förströelser eller
umgänge. Prinsessan Mathildas slott St. Gratien,
slottet Moneby, baron Rotschilds villa Ferriéres och
åtskilliga andra sommarställen, tillhörande personer inom
vår umgängeskrets, lågo i närheten af Paris, och
vanligen besökte vi två eller tre af dem hvarje vecka.

Det var hos prinsessan Mathilda jag allra först hörde
talas om »den sväfvande frågan». Sällskapet satt
efter intagen frukost... på terassen, där man hade
en härlig utsikt öfver parken. Jag erinrar mig icke
alla de närvarande, men jag har icke glömt, att bland
oss fanns den som vanligt snillrike och kvicke
författaren till »Jesu lif», herr Renan, och att han nästan
ensam förde ordet. Han var visserligen en
ovanligt ful man, men hans snille förlänade honom
tjusningsförmåga, såväl fulheten som tjusningskraften voro
otroliga.

Naturligtvis töfvade det icke länge, innan
samtalet kom att röra sig inom politikens områden. Man
sökte en kandidat till spanska tronen... En prins af
huset Hohenzollern skulle erhålla kronan... o. s. v.
Jag lyssnade knappast till hvad som yttrades i denna
fråga, hvilken jag då ansåg vara af ringa eller ingen
betydelse hvarken för mig eller för någon annan af de
närvarande. Men då inföll någon;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free