Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4° 9
mänskliga, som inbegripits i kriget, det veta vi ju. Det
uttryckes genom följande ord, hvilka jag en gång
hörde Guy de Maupassant yttra:
»När jag tänker på ordet »krig», kommer öfver
mig en rysning, liksom om man i min närvaro talade
om inkvisition, spöstraff, kåk, galge och alla andra
afskyvärda ting.»
När den underrättelsen inkom, att general Prin
hade erbjudit prins Leopold spanska kronan, höll
härtig de Grammont i parlamentet ett med stor entusiasm
hälsadt längre tal, hvari han bland annat yttrade
ungefär följande:
»Vi vilja icke inblanda oss i främmande staters
angelägenheter, men på samma gång tro vi oss icke
vara förpliktade att tåla och fördraga, att en
främmande makt genom att på Karl V:s tron uppsätta en
af sina många prinsar rubbar jämvikten i Europa»...
(Ack, denna jämvikt, hvilken blodtörstig, hvilken
efter krig törstande hycklare var icke den, som
uppfann denna tomma fras!)... »Och genom störandet
af bemälda jämnvikt skall Frankrikes ära, skola
Frankrikes intressen råka i fara.»
Jag har hos Georg Sand läst en berättelse med
titeln: Gribouille. Denna Gribouille har den
egenheten, att, så snart det börjar regna, hoppa ned i floden
för att icke blifva våt. Då jag hör eller läser, att krig
förklaras i ändamål att därigenom förebygga faror,
tänker jag alltid på bemälde Gribouille... En prins
af hohenzollerhuset skulle helt visst kunna sättas på
både Karl V:s och åtskilliga andra troner, utan att
Frankrikes ära eller Frankrikes intresse skulle däraf
komma att lida tusendelen af den skada som tillfogas
detsamma genom den satsen: »detta kunna vi icke
tåla, icke fördraga».
»Vi hysa emellertid», fortsatte hertig de Grammont,
»den fasta och orubbliga tillförsikten, att detta fall
icke skall inträffa. Vi räkna i detta fall på Tysklands
klokhet, liksom på den spanska nationens vänskap.
Men skulle detta hopp visa sig vara falskt... ja,
då, mina herrar, då skola vi veta att utan tvekan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
