Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På mäster Gudmunds brygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles icke ur inkomstens synpunkt, ty Vår Herre har
förlänat oss jordiska håfvor rikligen, och om det roar
far på hans äldre dagar att syssla med lappri, må han
göra det ostördt. Men min öfvertygelse är, att han med
sitt färgsudderi tager skada till sin odödliga själ. Det är
mest påfviska dikter och lögner han målar: nu håller
han som bäst på med legenderna om Franciskus,
gråmunkebrödernas upphofsman. Hvad jag sist och högst
måste syfta till, det är att rädda min fars själ och rena
den från hednisk och påfvisk vidskepelse. Det är min
skyldighet som son och vardande präst.
Man hörde mäster Gudmunds steg och såg genom
sjöbordsporten, att han var helt nära. Därefter syntes
också doktor Svante med Margit och lille Gunnar.
Men Lars’ uppmärksamhet riktades åt annat håll af
plaskande ljud och glada röster från andra sidan
båthuset, och kort därefter sprungo fyra eller fem nakna
pojkar ut i det långgrunda vattnet.
- Slynglar, ropade Lars och svängde käppen.
Understån I er att löga er här och skrika och väsnas. Upp
med er genast! Annars...
Nu inföll mäster Gudmund som hunnit till stället:
gossar, om I ej ären alltför högljudde och bråkige och
stridslystne, fån 1 gärna bada här. Och han vände sig
till Lars och frågade: har du glömt, att också du som
pojke har badat just där och haft Arvid Nilsson och
andra pojkar med dig?
Lars rätade på sig, lyfte hufvudet och ämnade svara,
då hans mor nöp honom i armen och såg på honom
med en bedjande blick.
Mäster Gudmund, som väntat ett afvisande eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
