Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harpolekarens sista vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN 5M EDEN. 199
Döden är en förvandling, en upplösning af formerna, ej
en tillintetgörelse af elementerna, som bilda dem. Ele-
menterna äro själar.
De fortsatte sin vandring. Hästtraf hördes bakom
dem. Aftonens färger hade mörknat eller öfvergått
silfverskiftningar. Föremålen hade förlorat sin rundning
och stodo silhuettartade, än skarpkantade, än med hän-
~vinnande linjer, som i ett skuggspel. Vägen låg på sina
ställen i ett kallt ljus, som förde in i gapande svalg af
mörker. Hästtrafvet kom närmare, och när Gunnar vände
sig om och såg månen öfver det taggiga skogsdunklet,
tycktes det honom, som om denne med en plötslig rörelse
smög närmare och hade något att säga, som han ej kunde
göra hörbart.
Nattvinden fläktade genom skogen, svagt och dock
med en ängslande ton. Hästtrafvet kom närmare. -~
Fader, hvad tror du om ryttarne, som komma bakom
oss? - Marknadsfolk, som efter vanan färdas tillsam-
mans, eller kanske några af Slattes män som göra sin
rund.
Ur töcknet, som Iivälfde öfver en sank mad, lyfte
sig, tyckte gossen, liksvepningar, som med tomma ärmar
vinkade varnande eller hotande. Nu visade sig de förste
ryttarne i vägsvängen närmast bakom dem. Andra följde.
Månskenet flämtade på harnesk, svärdslidor och spjut-
spetsar. Schabraken och vapnen skramlade. Harpoleka-
ren, som höll gossen vid handen, stannade, för att se rvt-
tarne färdas förbi.
Midt framför fotvandrarne höll den förste med ett
ryck i tygeln in sin häst och vände sig i sadeln: Vid
alla helgon! Herr Ture Jönsson, här är mannen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
