- Project Runeberg -  Våra barns fria läsning /
56

(1916) [MARC] Author: Gurli Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den speciella ungdoms- och barnlitteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

En dag när Lasse ligger sjuk i feber får han ett
brev från sin pappa. Och så berättas:

»Försök att få honom att somna just nu och kalla mig när
han vaknat», sade doktorn — en sådan där riklig doktor, som
ej blott kunde skriva recept utan också var ett stycke psykolog.

Och Lasse somnade med fars brev i ena handen och den
andra sluten i mors.

Han sov i flere timmar. Då han vaknade, var han
feberfri, och mor förstod att krisen var över.

Doktorn bestyrkte det också.

»Det är brevet, som fällt utslaget», sade han. »Utan att
det kommit just i det rätta ögonblicket hade min konst och edra
omsorger varit förgäves. (!) Livet bjuder alltjämt på nya under,
men av dessa äro dock inga större än de, som möta de
älskade och älskande.»

I en berättelse, kallad Psykes dräkt, avhandlas
frågorna om liv och död, själ och kropp mellan en far och
hans fyraårige pilt. Denne får följa med på en
kyrkogård till en farbrors grav och frågar då om far och mor
också skola dö. Han får då bl. a. till svar, att fäderna
vanligtvis dö före mödrarna samt att endast kroppen dör,
men själen lever. En vecka därefter kommer emellertid
den lille fyraåringen och frågar: Vad är själ? Och
fadern svarar:

Vår själ är det som vi verkligen äro — det som vi själva
kalla jag, det som vi hos andra benämna mor, far, Anders
o. s. v. Det är vår själ, vår Psyke, som med glädje delar
med sig det goda, vi ha, åt andra; det är vår själ, som gör
att vi känna oss skamsna, då vi gjort något orätt. Kroppen
är endast själens omhölje, Psykes dräkt, som den så vackert
blivit kallad.» »

»Själens kläder?» frågar Lasse, som icke är säker på
betydelsen av de av mig använda, ovanligare orden.

»Just så. Du växer. Hur går det på grund därav ibland
med dina kläder?»

»Jag växer ur dem.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varabarn/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free