Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den speciella ungdoms- och barnlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
»På samma sätt är det med vår själ. Medan vi leva här
på jorden, växer hon. Far kan mycket mer än du, eftersom
fars själ vistats här på jorden mycket längre än din. Fars själ
har hunnit växa mer än din. Du förstår?»
Lasse bekräftar det med stor bestämdhet.
»Men kläder kunna bli odugliga även av annan orsak än
att de blivit urvuxna. ’ Inte sant, Lasse?»
Lasse ser fundersam ut, men finner ej svaret.
Hur går det med kläder, som du haft mycket länge?»
»De bli utslitna.»
»Ja, och så lappar mor dem gång efter annan, men till slut
säger hon: ’Nu går det inte att laga dem längre.’ När du dör
är det din kropp, som blir urvuxen eller utsliten. Dina gamla
kläder föras bort då de kasserats. Något kan man behålla
som ett minne. Du vet, att mor gömmer din första mössa,
dina första skor och din första kolt. Så vill man också visa
sin tacksamhet mot minnet av de händer, som smekt en, de
läppar, som kysst en, genom att jorda dem i en vacker grav,
som man smyckar med en minnessten och blommor . . .
Nåväl! Du får helt nya kläder i stället för de gamla, men du är
samme Lasse för det. Nu kan du nog säga mig vad döden
är . . .»
»Att vår själ får nya kläder.»
»Riktigt, min gosse. Att dö är för vårt verkliga jag blott
att ömsa dräkt.»
Den lilla hjärnan fortfor att arbeta med dödens problem.
Redan dagen därpå kom han till mig:
»Men de, som dö, äro ju borta?»
»Bara för oss. Vi kunna ej se dem. Men de finnas i alla
fall. Farbror Rydén flyttade härifrån i höstas, som du vet.
Vi se honom alltså inte. Men vi veta dock, att han finns. Då
vår själ avlägger den dräkt, hon begagnat här på jorden,
flyttar hon.»
»Vart flyttar hon?»
»Det är mer än vi veta, min gosse. Vi veta blott, att vart
vi än taga vägen äro vi i Guds hand och att, som det så
vackert heter på ett ställe!*: ’I min faders hus är det många
boningar.’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
