Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L - liturg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liturg
2. lock
Utter a’tus skrivkunnig; litterär: av fra.
littéraire med samma bet.; litteratÖ’r
skriftställare: av fra. littérateur
litur’g guds tjänstförrättande präst:
ytterst av grek. leüourgos’ offentlig
för-rättare. Härtill liturgi [-g-]
gudstjänstordning: av grek. leitourgi’a offentlig
tjänst; liturgisk: av grek. leitourgikos’
1. liv levnad, livstid (t. ex. vakna till l.,
så länge livet varar, språkets l.): fsv. lif,
isl. lif, eng. life; i denna bet. är ordet
inhemskt; gemens, germ. ord med olika
bet.-utveckling i de nord. och de ty.
språken (jfr 2 liv); i avljud till verbet
leva
2. liv kropp (t. ex. 1. och själ, veka livet)-,
midja, buk (moder-, klänningsliv o. dyl.);
furstlig person (livvakt, -regemente o.
dyl.): fsv. lif; i dessa bet. trol. lån från
lågty. lif med samma bet. (ty. Leib);
samma ord som 1 liv
livegen: efter likbet. ty. leibeigen, till
Leib kropp; sålunda eg. ’den vars kropp
är en annans egendom’
livhank: till hank vidjering (varmed
dragstången hakas fast vid plog, kälke
o. dyl.), i bildlig användn.
livnära sig försörja sig, skaffa sig
uppehälle: da. och no. livnære sig (sällan o.
möjligen lånat från sv.); från mit.
lifneringe livsuppehälle; se 2 nära
livré: av fra. livrée; egentl, perf. part.
av fornfra. livrer förse med ngt (alltså
urspr, ’den av en husbonde utlämnade
klädnaden’); jfr leverera
Ijomma [jomm’a], ljumma [jumm’a]
ljuda starkt, genljuda: sv. dialektord;
till subst. Ijomm klang, genljud, isl.
hljömr m. klang; besläktat med ljud
ljud: fsv. liup, isl. hljöd; ett i växlande
former föreliggande, gemens, germ. ord
(ty. Laut; eng. loud högljudd),
återgående på en rot med bet. ’höra’; jfr
lyda, lyss, lyssna, 2 lytt, lyhörd,
lystra
ljuga: fsv. liugha, isl. ljuga, no. ljuga;
gemens, germ. ord (ty. lügen, eng. lie)
med likabetydande släktingar i andra
indoeurop. språk; jfr lögn
ljum [jumm]: fsv. liumber; besläktat med
isl. Myr, sv. dial. lyr ljum. Förlängd
form (vanlig i dial.) ljummen
ljumske: i sv. dial. även ljuske, lömske
m. fi.; ifr fsv. liuske • av dunkelt
ursprung
ljung: fsv. liung, isl. lyng; speciellt
nordiskt ord, vars stamvokal återfinns i
lingon; trol. med urspr. bet. ’kröka sig*
och besläktat med slinga
ljungeld blixt: fsv. liugnelder; i samma
bet. fsv. liugna, no. lygna; av en
gammal sidoform no. Ijon, da. lyn blixt; till
samma rot med bet. ’lysa’, som
återfinns bl. a. i ljus och 1 låga. Härtill
ljunga blixtra, flamma, dundra
ljus (adj.): fsv. lius, isl. liöss; nord. ord,
till en indoeurop. rot med bet. ’lysa’, bl.
a. i ljungeld, 1 låga, lat. lux ljus,
lu’-men ljus (se luminös), lu’na måne (se
lunar-). Härtill ljus (subst.): fsv. lius,
isl. lios; en gammal substantivering (jfr
djup, hål, rum, sårm. fi.)
ljuster: fsv. liuster, isl. Ijostr, no. Ijoster;
bildn. till ett verb isl. ljösta hugga, stöta,
som återfinns i fsv. pres. lyster
ljuta (i uttrycket ljuta döden): fsv. liuta
(t. ex. 1. skadha), isl. hljöta; no. Ijota;
grundbet. ’få (på sin lott)’; besläktat
(genom avljud) med lott
ljuv: fsv. liuver, isl. Ijüfr; gemens, germ.
ord (ty. lieb), besläktat (genom avljud)
med 1 lov och med eng. love kärlek;
till en germ. rot med bet. ’behaga’
1. lo lodjur: fsv. lo; speciellt sv. ord;
av en sidoform ty. Luchs, lågty. los med
samma bet.; med besläktade bildn. i
andra indoeurop. språk
2. lo garvarbark: trol. av lågty. 16 (ty.
Lohe) med samma bet.
3. lo lugg (på kläder): sv. no. dial. lo
lugg; särskilt losliten; trol. besläktat
med lugg (jfr glo och glugg, gno och
gnugga m. fi.)
lob [lo’b] flik: ytterst av grek. lobos’ med
samma bet.
lobb (i tennis) hög boll: av likbet. eng.
lob, urspr, ’stängsel kring höns o. a.
fåglar’. Härtill lobba slå hög boll
1. lock hårlock: fsv. isl. lokkr; gemens,
germ. ord (ty. Locke, eng. lock) med
urspr. bet. ’böjlig’; jfr 1 lycka
2. lock (på kärl): fsv. luk, lok, isl. no.
lok; gemens, germ. ord (ty. Loch hål;
eng. lock lås; dammlucka, se lockout),
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
