Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutstroferna i detta drama klinga likt
segerhymner. Det är, som författaren för evigt ville
hugfästa minnet av en människa, som vågat "ait
eller intet." Och det kan inte bli tal om
mänsklig svaghet i samband med den Brand, som
vid erbjudandet att få leva livet omigen står
upp för att på nytt sätta in allt på detta
vågspel. Han säger "– leve, hved til nu er drømt,
– gøre sändt hved end er skrømt."
Joakim.
TRÅDLÖST.
När monsieur Rousseau gick omkring här nere
och predikade naturens evangelium och rasade
mot kulturens hydra, anade han säkert inte, hur
fruktlöst hans arbete var. Sedan dess har han
fått vända sig många gånger i sin grav, om han
anser detta mödan värt.
Ty för varje huvud han högg av hydran, har
hon fått två nya istället, det ena gräsligare än
det andra. Eller vad sägs om det senaste
utslaget av mänskligt snille, och onatur – radio?
Kan, det inte bringa en stackars naturfilosof till
förtvivlan?
Över ödemarkernas, vidder, ini djupaste
urskogen tränger detta kulturens lömskaste vapen
mot moder natur. Fåfängt att försöka hejda det,
ty det kommer trådlöst! Och vad skall man ta’
sig till mot det, som är både okroppsligt och
trådlöst?
Tänk dig en by i någon avlägsen vrå i landet.
Alla invånarna äro trogna bekännare till
monsieur Rousseaus lara. De äro naturbarn såväl
teoretiskt som praktiskt. Så kommer det en
kringirrande radioagent till trakten. "Det här
duger inte", tänker han, "här måste reformeras".
Så börjar han prata med bönderna. Han talar
med dem om storstadslivets tjusning och om
den sköna konsten, som de också skulle kunna
få en fläkt av till sina själars uppbyggelse. De
flesta skaka väl avvärjande på huvudet, men en
låter kanske förleda sig. Och agenten förser
den idylliska lilla gården med antenn. Är icke
detta ett grovt brott mot naturen, som
visserligen försett $Jändor, fjärilar m. fl. insekter med
antenner, men bondgårdar? Aldrig!
Och vips kommer nu hela den moderna
kulturen, storstadsliv, musik, teater, jazz
nedstörtande över de intet ont anande byinnevånarna.
Från himlen bokstavligt talat! Vad behagas?
"Stockholms rundradio: Herr Ingolf Schanchê,
deklamerande Hamlet, eller kanske en jazz från
Royal". Eller någon kanske önskar höra
champagnekorkarnas dova knall på Paris
boulevard-restauranter.
Tänk dig lantmannen, när han går bakom
plogen, grubblande på den vansinnige
danaprinsens ännu vansinnigare ord: "Att vara
eller icke vara, det är frågan!" Och om han
då kommer till det resultatet, att han icke är,
hur skall det då gå med vår modernäring? Vern
bryr sig väl om att bruka jorden, om han icke
ens vet, om han är eller icke?
Eller ett annat alternativ. Negermusiken från
Royal kanske förgiftar hans själ, så att han
säljer sina fäders gård, överger barn och blomma
och kastar sig i "den sköna synderskans" armar!
Och där sitta nu hustrun och barnen
övergivna. Vern bär skulden? Radio.
Men jag skall även ta’ fram en bild från de
oskyldiga barnens värld. Varje kväll vid brasans
sken ha de förut samlats kring gamla farmor
eller mormor och av henne fått höra de sagor,
som levt på folkets läppar generation efter
generation. Men hur är det nu? Genom radio
kunna de små barnen få höra splitter nya sagor
av någon okänd sagotant eller sagofarbror. Och
med den kännedom man har om den
mänskliga naturens förkärlek för allt, som är nytt och
okänt, kan man fråga sig: "Hur skall det gå
med farmor och mormor?" Vern, vet om de
icke i detta nyttighetsprincipernas tidevarv helt
enkelt avskaffas. Följderna torde icke kunna
beräknas.
Till sist något, som torde beröra alla varande
såväl som blivande lärare och lärarinnor.
Skymtar icke redan radioskolan i ett icke alltför
avlägset fjärran? För närvarande äro enligt
statistiken niohundra småskollärarinnor arbetslösa.
Hur månne förhållandena då komma att te sig?
Mina vänner, låtom oss återgå till naturen
medan det ännu är tid! I stilla förbidan på
den nye Rousseau nedlägger jag pennan.
Susanna.
Förlorat.
En nyckelknippa borttappad av en herre, som
hängde på en tråd. Tel. 18490,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:52:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varbrodd/1927/0016.html
