Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MINA TYSTA VÄNNER.
Vi människor känna ofta behov av att sluta
oss samman med varandra – att skaffa oss
vänner. Men hur ofta händer det icke, att
vänner äro egennyttiga eller övergiva varandra.
Det finns dock vänner, som alltid stå fast, som
aldrig fordra något – bära ge. Dessa vänner
äro böckerna.
Många finnas, som ha böcker, därför att
de ha råd att ha det, och så verkar det så
ståtligt med de breda skinnbanden i hyllan. När
någon kommer på besök, är det också så
trevligt att överraska honom med vad man vet om
den eller den boken, eller ännu värre – vad
den kostat. Det är nästan brutalare än under
slavhandelns dagar. Man skryter med vad en
själ kostar, och vad en tanke betalas med. Men
det är synd om sådana människor, ty de ha inte
fått upp ögonen för vad en bok kan vara.
Det finns en bokhylla med en hel del band
i olika färger och storlekar. Hyllan är icke min,
men det gör detsamma. Böckerna, som stå där,
äro mina vänner. – Kanske vet du, hur det är?
Om man vid fullt dagsljus skärskådar sina
stackars vänner, känner man sig till mods, som
man skulle vilja skratta, när man ser de sneda
och spruckna ryggarna. Och man säger
måhända vid sig själv: "Det är allt bra fattiga
vänner, du har i alla fall!"
Det fattas emellertid bära, att någon kommer
och ser med kritisk blick på samlingen och
med en axelryckning låter förstå "att man då
kunde ha valt med lite större omsorg. Tänk,
hur fint det skulle ha sett ut, om alla banden
varit lika." – Då måste man träda fram och
försvara sina vänner. Säger man ingenting, har
man ända i sitt innersta fällt en dom över
klandraren. Han blir skoningslöst ställd i raden med
dessa prosaiska vardagsmänniskor, som sträva
efter att åt både människor och människoverk
förläna en slätstrukenhetens yta. Att inte
människorna kunna känna, att en sådan
enformighet skulle döda allt liv. Att de inte känna, att det
är med böckerna precis som med människorna.
En är från början en diamant, som fordrar
slipning för att bli något, en annan är krita och
skulle alldeles krossas, om han komme i
slipmaskinen, och en tredje – ja, han är en
vanlig gråsten med horn och kanter åt alla håll,
och det är just dessa kantigheter, som göra den
till vad den är.
Kunna de inte begripa, att det är sådana
olikheter, som gör livet intressant. Kunna de inte
begripa, att det är diamantens rätt att vara
diamant men gråstenens att vara gråsten.
Våra vänner i klot och skinn ta emellertid
inte åt sig av kritiken. De stå över sådant.
Och sitter man framför hyllan en
skymningsstund, känner man intensivare än någonsin, att
här är helig mark. Och det blir inte längre
böcker med sneda och trasiga ryggar, som stå
där. Det blir personligheter, rådgivare med varma
hjärtan, som vågat reagera mot den grå
jämn-strukenheten och givit sin själ i sina verk. För
ens inre öga träda de fram en efter en.
Somliga med adelsmärket på sin panna och ordnar
på bröstet, andra med skon sned och byxan
trasig och med skäggmossa och granbarr från
ödemarkernas djup i håret. Alla komma de
dock med en ödmjuk blick i sitt drömmaröga
och visa ord för en fattig vandrare att ta med
på vägen. "Låt inte världen dela dig!" säga
de. "Portionera inte ut dig!"
Uppe i hyllans ena horn lyser det rött, och
en kraftig gestalt träder framom de andra. Hans
stämma når vida: "Var dig selv!" säger han.
Efter en sådan stund vet man, att det
är med levande tankar man har att göra, –
tankar, som givits åt andra själar, för att de
skulle utvecklas, eller, som en skald har uttryckt
det: "Mitt hantverk är mitt liv, hur föga det nu
gäller. Och elden, som mitt inre tär, är inte bära
lusteld heller."
Geel.
*
Förlorat.
En snusdosa av silver borttappades sistlidne
söndag av en resande, som var nött framtill och
försedd med Carl XII:s bröstbild på baksidan.
*
Till salu.
Halvhandskar för fruntimmer utan fingrar till
salu.
*
Tillvarataget.
En hund är tillvaratagen och kan återfås av
rätte ägaren, som eljest blir ihjälskjuten såvida
icke anmälan göres inom åtta dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:52:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varbrodd/1927/0017.html
