Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MORS ÖGON.
Det blir så stilla och fridfullt i mitt hjärta.
Mor, det är dina ögon, mitt inre skådar då!
Jag försjunker i den blick, som strålar ur dem
och läser där de underbaraste ting.
Jag ser den stråla av lycka, när barnet
tumlar om i ystra lekan Jag ser den drömmande
vila långt bort i fjärran. Den blicken är inte
svår att tyda: Mors högsta önskan är barnets
väl. – Men nu gråter Mor. Stora tårar
droppa ner i hennes knä. – Mor vet, att livets
väg kan vara törnbeströdd och svår.
Kanhända såg hon i drömmen, att tornets taggar sårade
barnet, och att ett nattsvart mörker omgav det.
Men nu le ögonen igen. Stilla förtröstan lyser
ur dem. Det är, som om tårarna sköljde bort
de onda aningar, som likt svarta spöken
skrämde henne. Och de kära ögonen säga: "Du svarta
moln på livets 4himmel, bliv ej mörkare än att
en hoppets stråle förmår genomtränga dig! Du
tagg i livets törnesnår, såra icke barnet till döds!"
Mor vet, att "de finaste blommor med den
finaste doft växa för tanken på det förflutnas
lidandesplatser, sedan man dragit ut deras tagg
ur minne och sinne." Därför beder hon ej:
"O törne, såra aldrig!" – Törnet har också
sin uppgift att fylla.
Och en dag står barnet mitt i stridens
vimmel. Träffat av en pil sjunker det flämtande
samman. Stridens vågor gå höga. Då tändes
plötsligt en fackla i natten. Hjälpen kommer.
Den kommer som ett svar på den varma, den
bedjande blick, som mor i ångestfylld natt
sände upp mot himlen. – Och allt blir ljust igen
– ljusare än någonsin förr. Och Mors ögon
stråla av tacksamhet.
Men växlingar höra livet till. Återigen står
barnet inför svårigheter. Ständig lycka är icke
hälsosam. Den bländar. Man måste se klart,
om man skall finna den rätta vägen. Plötsligt
står barnet på ett villospår. Men Mors ögon
följa med. De släppa ej barnet ur sikte, de
draga det till sig med en oemotståndlig makt.
Och slutligen vilar barnet i Mors famn. Mors
blick är aldrig dömmande. Med sorgset vemod
hör Mor barnet förtälja om felsteg, det tog
därute på de villosamma vägarna. Allt förlåter
Mors ögon, emedan de så väl förstå.
O Mor, dina ögon skola en gång slutas av
dödens kalla hand! Men din av oändlig
kärlek strålande blick, den skall leva i mitt
minne. Dess makt kan icke brytas och dö.
*
LÄNGTAN.
Jag längtar mot vidderna
långt hän över blånande åsar,
där skrikande, klagande måsar
förtona som silver i skymningens dis.
Jag längtar till skogarna,
där vildrosen klänger längs stupen
och trastsång ur ödemarksdjupen
gör drömmande trånsjuk i sensommarkväll.
Jag längtar till böljorna,
som sjunga mitt hjärta till vila,
när rastlöst de ila och ila
och mölas och famnas och skiljas igen.
Jag längtar mot rymderna,
där tanken på mäktiga vingar
i jublande frihet sig svingar
mot nejder, som rodna i kvällsolens brand.
Jag längtar i skymningen
att stilla och ödmjukt mig luta
till någon, som ville mig sluta
med moderlig tröst i sin öppnade famn.
Jag längtar mot himmelen,
där eviga palmerna susa. –
Jag längtar, när stormarna brusa,
till andarnas ursprung – till levande Gud.
— IS-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:52:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varbrodd/1927/0018.html
