Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
— Ångrar du inte din hjärtnupenhet? frågade
Vincent.
Inge skakade pä huvudet.
— Men du ser ju själv, hur lönlös hjälpen var!
utbrast Vincent, retad av kamratens envisa lugn.
— Det är inte sagt att den är så lönlös som det
kan se ut, svarade Inge och tystnade, som om han
haft mer att säga, om lian velat.
Han gick i minnet tillbaka till en kväll för
ungefär ett år sedan. Man hade anmodat honom
om hjälp för en nödställd familjefar, som lian
inte alls kände. Den som bett honom om bidrag,
hade själv hjälpt så långt lian kunnat, men ännu
fattades två tusen i den summa som behövdes för
att den skuldsatte skulle bli hjälpt på benen. Då
Inge fått brevet från den vän som bad honom om
ett bidrag till insamlingen hade han först tänkt
sända på sin höjd ett par hundra kronor. Men på
aftonen, då ban i sin bön framlade saken inför sin
himmelske Herre och Konung, vars trogne
förvaltare lian ville vara med allt vad ban ägde, hade
han plötsligt fått en stark ocli ljuvlig
förnimmelse av att hans Herre själv stod framför honom,
såg på honom med ett leende i sina ögon och
frågade: Har jag då inte givit dig nog för att du ska
kunna ge mig hela summan i fråga?
Genomströmmad av lycka över denna närvaro
och skammen över sitt eget njugga räknande,
hade Inge utan tvekan sänt de två tusen. Hur
liten hade ej summan med ens synts honom, då
det blev till Herren den skulle givas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
