Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att vännen blivit hänförd av tacksamhet och
likaså den nödställda familjen hade sedan blott
varit av sekundär betydelse för Inge. Och när
ban nu fick höra att hans gåva ej tycktes komma
att bli till den varaktiga hjälp den bort kunna bli,
löll det honom dock ej ett ögonblick in att ångra
den. Det var ju Herren som begärt den, och till
Herren han givit den, alltså kunde den ej vara
förlorad.
Vincent betraktade undrande sin väns ansikte.
— Säg mig, Inge, vad har du för ögonmärke,
eftersom du alltid tycks veta precis vad du ska
göra och aldrig är osäker och hit och dit som vi
andra?
Inge tvekade. Det bar för mycket emot att
omtala den innerliga upplevelse som bestämt honom
till exempel vid den nu ifrågavarande gåvans
givande, men vägra svara ville han ej heller.
— Paulus talar om att icke hava till
ögonmärke de ting som synas, ntan dem som icke synas,
svarade han.
— Var det det ögonmärket du tänkte på, när
du satt tyst i går på utfärden då vi dryftade våra
framtidsplaner? Men varför sa du ingenting?
Varför försökte du inte lyfta också våra blickar
dit från det ideliga talet om förtjänst och jordisk
framgång, mammonism med ett ord?
Inge såg förlägen ut.
— Om jag sagt något, skulle ni bara ha tyckt
att jag, som liar det så bra ekonomiskt, inte kan
förstå dem som måste arbeta för sitt uppehälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
