Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sina ställen isbelagda och kälen satt i jorden.
Stämningen hade varit betryckt, hvart de än
kommit. Det föregående året hade varit ett frostår.
Skulle nu äfven detta blifva dylikt, vore allt
förloradt — det var den allmänna meningen. Det
var underligt att vara förflyttad till dessa trakter
från festerna i Helsingfors, att se den hungriga
boskapen och svältande tiggare stappla fram vid
vägkanten. Alla väntade blott på sydlig vind och
regn och sol. Och plötsligt hade nu regn fallit,
och nu tycktes det äfven blifva solsken.
Finland, hvaraf han hittills sett så föga, hade
förekommit honom så fult, så enformigt. Hvar
fanns nu Savolax’ vidtberömda skönhet?
Han hoppade raskt ned på golfvet och begynte
väcka sin kamrat, hvars runda ansikte äfven under
sömnen afspeglade belåtenhet och själfsäkerhet.
Men nej, låt honom sofva, han bryr sig i
alla fall icke om naturen och dess fägring.
Han gläntade på boddörren och blef stående,
slagen af beundran. Morgonsolen belyste redan
väderkvarnens vingar och strålade i daggpärlorna
på stugans tak och gårdens gräslinda. Men den
lägre ned belägna nejden var ett enda dimhaf, så
långt ögat bar. Här och hvar höjde sig öfver
dess yta en skogklädd kulle, och några träd på
backsluttningen stucko fram sina toppar som ur
en sjö. Men himlen var klar och molnfri.
Och utan att längre kunna behärska sig vände
han sig till sin kamrat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
