Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— stig upp, Risto! Kom och se!
— Låt mig sofva, mumlade kamraten.
Han smög sig sakta på tåspetsarna öfver
det våta gräset till stugknuten, där det växte en
blommande, lummig hägg, som sög sig näring
ur den strax nedanom belägna rågåkern. Ännu
sof allt gårdsfolket, icke ett ljud hördes i stugan,
men rundt omkring tilltog fågelsången för hvar
minut i liflighet. Hela det väldiga dimhafvet
tycktes klinga af musik. Ur dess djup, längs
dess böljande vågor brusade talltrastens sång,
orrarnas kutter, ändernas snattrande, hvissel och
pip, och någonstädes i fjärran hördes dånet af
en fors.
Plötsligt skingrades dimman, lyftes som ett
lock af en ask, sväfvade som ett moln upp i
rymden och blottade allt hvad den dolt. Han
såg ett blånande vidsträckt skogsområde, som på
alla sidor omgafs af höga berg, och mellan ber-
gen skymtade blänkande vattendrag, öppna fjär-
dar, smala åar och forsar. Här och hvar skönjde
han på bergsluttningarna bebodda platser, grön-
skande åkrar och brungult skiftande svedjeland.
På : sjöarnas stränder lyste löfträdslundar och
ängar som •
ljusa bårder på de vida mantlar af
furuskog, hvilka vattendragen åtskilde från hvar-
andra. På ett håll utbredde sig mellan bergen
oändliga myrar, där tallskogen blef allt glesare
och glesare. Hans öga sökte kyrkan, men han
fann den icke — kyrkan och prästgården . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
