Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgonvinden susade i häggen öfver hans
hufvud, en dörr öppnades och stängdes i stug-
byggnaden. Han återvände till boden och ropade
i dörren till sin kamrat:
— Stig upp och se, Risto!
Men denne mumlade blott, i det han vände
sig på andra sidan:
— Låt mig sofva, Antero!
— Sofva en morgon som denna! Man kan
icke tänka sig något mera härligt! Något mera
storartadt! Solen går just upp, vi befinna oss
på en hög backe, hela det förlofvade landet
utbreder sig för våra blickar. Upp med dig,
sjusofvare!
Men då kamraten blott drog täcket öfver
hufvudet, lät han honom vara och kastade sig
äfven själf på sin bädd för att under fällarna
söka värme. Och det dröjde icke länge, innan
också han var inslumrad.
Han vaknade af att golftiljorna knarrade, och
en ung kvinna stod vid hans bädd, till hälften
nedlutad öfver honom.
— Herrn skulle vara så god och taga kaffe.
Flickan var klädd i ett mörkblått klädnings-
lif med skört, hon hade långa flätor och betrak-
tade honom med stora blå ögon och vänlig min.
Risto hade redan vaknat och fått sitt kaffe.
— Är detta er bod? frågade han flickan, i
det han ställde den tömda koppen på brickan.
— Ja, så är det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
