Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han afbröts af en psalm, som uppstämdes
borta i spiselvrån. Det var dottern i huset, som
begynte den, och nästan genast, Hksom efter
en gemensam öfverenskommelse, föllo alla de
andra in.
Detta påminde plötsligt Antero om att det
var söndag och kyrktid. Han slog igen sin bok
och stack den tillbaka i ränseln och slog sig
sedan ned något afsides vid ett fönster, en smula
i skuggan. Risto hade strax efter måltiden begif-
vit sig ut till stenen, och hans hamrande hördes
tydligt under psalmsången.
När Antero nu granskade stugan och dess
invånare, framträdde dessa människor för honom
i ett nytt ljus. De tycktes honom större, för-
klarade. Husbonden, som ensam satt vid ändan
af bordet, syntes honom med sin höghvälfda
panna och sin allvarsamma blick så vördnads-
bjudande och själfmedveten, att Antero häpnade
öfver, huru han med honom hade kunnat tala
om Kalevala och Wäinämöinen, huru han hade
kunnat vänta, att han genast skulle intressera sig
för dem, såsom hans unga studentkamrater gjort,
hvilka strax entusiasmerats af hans nya idé och
ropat bravo. Där den gamle satt försjunken i sina
tankar, såg han ut som hade han redan grubblat
öfver allt, vetat allt och förstått allt. Utmed väg-
garna sutto andra män, af hvilka några kommit
vid frukosttiden och icke tillhörde husfolket. I
närheten af spiseln satt en grupp kvinnor och
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
