Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid bordsändan under fönstret den gamla värdin-
nan, som i sina knotiga fingrar höll psalmboken
så stadigt, som hade hon fruktat för att någon
skulle rycka den ifrån henne. Men vid ugns-
bänken, hvilken stod som ett altare i denna hem-
mets kyrka, satt husets unga dotter och sjöng
med ett uttryck af lycklig hänförelse i sin blick,
som hade hon sett något som de andra icke
sågo.
„Wäinämöinens runor äro icke för oss, nu
kunna vi bättre sånger. En annan sång ljuder nu
redan också i Savolax’ bygder."
Var det dessa människor han velat under-
visa, var det dem han velat skänka nya ideal?
Plötsligt väckte sången hans särskilda upp-
märksamhet. Han kände sitt hjärta skälfva så
underligt, han kände sig gripen af en oförklarlig
rörelse. Det var något bekant, det var som ett
aflägset minne: han sitter i en mjuk famn, lutar
sitt hufvud mot ett varmt bröst och ser som nu
ut öfver ett stort, svart golf, på hvilket solskenet
tecknar fönstrets skugga. Rundt omkring ser
han allvarliga ansikten och orörliga gestalter, som
blicka rakt framför sig och hvilkas uppmärksam-
het han icke lyckas väcka, ehuru han i denna
afsikt skrapar med foten. Vid ändan af ett bord,
på hvilket en stor bok hvilar, sitter en man med
hög panna och bruna ögon, som se på honom
och likväl icke se . . . Han lämnade allt detta
som helt liten, han minnes icke mer något annat
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
